Bergsjön, Biskopsgården, Gårdsten, Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet och Tynnered. Av Sveriges numera tjugotre områden som av Polisen betecknas som ”särskilt utsatta” ligger sju i Göteborg. Det som kännetecknar dessa områden är att kriminella har enallvarliginverkan på lokalsamhället.
Vidare förekommer i viss mån även parallella samhällsstrukturer. En tydlig illustration över hur detta kan yttra sig är den släkt som styr mycket av brottsligheten i Angered – och som av polisen har beskrivits som ”maffialiknande”.
När Aftonbladet granskade släkten framkom hur polisen flera gånger bett familjens överhuvud om hjälp att lösa problem, en bild som bekräftades av polisen. Bland annat i samband med lägenhetsinbrott och när Hjällbos spårvagnshållsplats skulle renoveras och två traktorer eldades upp. Metoden kan vara gynnsam för att kortsiktigt få stopp på brottslighet men som i längden stärker familjens ställningsom till offentligheten parallell maktpol.
Utsatta områden kännetecknas vidare av en allmän obenägenhet att delta i rättsprocesser, av rädsla för de kriminella som styr. Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerade nyligen en rapport vars syfte är att ge en djupare förståelse för hur relationen till rättsväsendet ser ut på dessa platser. Resultaten visar på en stor skillnad gentemot övriga landet när det kommer till trygghet.
Nästan hälften av kvinnorna – 42 procent – känner sig otrygga vid en utevistelse i bostadsområdet en sen kväll. Bland männen är siffran 29 procent. Detta kan jämföras med genomsnittet för landet där 30 procent av kvinnorna och 9 procent av männen känner sig otrygga när de går ut sent, enligt Brå:s Nationella trygghetsundersökning.
Känslan av otrygghet hör ihop med oviljan att delta i rättsprocesser. I rapporten framkommer att det finns en ”väletablerad” bild av att man kan råka illa ut om man samarbetar med rättsväsendet. Vad de intervjuade personerna är rädda för varierar från trakasserier till grovt våld. En boende säger att denne inte skulle kunna gå och vittna därför att: ”...de bor ju här och jag ser att polisen inte kan skydda mig … Nej, men alltså om inte jag [drabbas], så kanske barnen.”
Transparens i rättsprocessen när det kommer till vittnens identitet lyfts av många som ett problem: “En grej med svenska rättsväsendet är väldigt negativt. Alltså om du vittnar till exempel, då är det ditt namn som kommer öppet i domstolar och till de här grabbarna. Vad händer sen? Då säger de till dig: ‘Jag vet var du bor’. Vad händer sen? Vad händer liksom då?”
Många uppger avsaknaden av möjligheten att lämna anonyma vittnesmål som ett skäl till att inte vittna. Flera europeiska länder, som Norge, Danmark och Nederländerna, tillåter redan anonymavittnesmål. Detta tillåts inte slentrianmässigt utan i exceptionella fall. I Norge är villkoret att vittnets eller närståendes liv, frihet, eller hälsa hotas. Det vore rimligt att införa en sådan möjlighet även i Sverige. Då skulle fler våga vittna och gängens makt minska.
