Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Boscanin: Spara inte på de svaga

Det är inte rimligt att regeringen vill spara in på den personliga assistansen, samtidigt som det strösslas pengar över sådant som inte ingår i statens kärnuppgifter.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Om Sverige ska bedömas efter hur vi behandlar landets mest utsatta blir betyget lågt. De senaste åren har många med funktionsnedsättning fått sin personliga assistans minskad eller indragen, vilket har gått ut över deras möjligheter att leva ett gott liv. Nu kommer nästa bakslag.

I den pågående LSS-utredningen – som SVT Nyheter har tagit del av – föreslås försämrat stöd för barn och äldre (16/2). Enligt förslaget ska barn under tolv år och äldre över åttio inte ha rätt till personlig assistans, utan i stället främst få stöd i hemmet. Vilket skulle innebära en begränsad rörelsefrihet för dessa personer. Hur stort behov av assistans en person har ska givetvis inte avgöras av åldern, utan av de behov som uppstår till följd av funktionsnedsättningen.

Statsminister Stefan Löfven (S) har tagit avstånd från förslaget och hävdar att regeringen inte kommer att dra in assistansen för barn och äldre. Att ett sådant förslag överhuvudtaget förekommer i utredningens utkast är dock en konsekvens av regeringens uttryckliga vilja att spara in pengar på assistansersättningen. I direktiven till utredningen som regeringen tog beslut om våren 2016 står bland annat att: "Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras."  

Utöver utredningsdirektiven har regeringen markerat behovet av besparingar på andra sätt. Under hösten 2015 aviserade finansminister Magdalena Andersson (S) att det var aktuellt att göra besparingar på området, för att kunna hantera den stora kostnadsökningen för migrationen. Och i regeringens regleringsbrev för 2016 uppmanades Försäkringskassan att ”bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”, en formulering som inför 2017 ändrades till att ha ”ett särskilt fokus på den ökande timutvecklingen”.

Oavsett formulering är det tydligt vad som har varit regeringens syfte: Att spara pengar på assistansen. Våra skattepengar ska användas effektivt. I den mån som besparingar kan anses vara befogade så bör de uppmuntras och fusk ska självklart bekämpas. Det är emellertid inte rimligt att det är just samhällets svagaste som regeringen vill spara in på, samtidigt som det strösslas pengar på sådant som inte ingår i statens kärnuppgifter. 

Att regeringen inte avser att gå vidare med utredningens förslag är en god nyhet, men allt för många har redan drabbats av besparingar på lss-området till följd av Försäkringskassans nya lagtolkningar. Det måste regeringen ställas till svars för. Agerandet skapar även en oförutsägbarhet som torde vara påfrestande också för den som har sin assistans kvar. Människor med funktionsnedsättningar ska inte betraktas som någon budgetregulator, som regeringen kan öppna och stänga vid behov. 

Mest läst