Från och med den 20 mars kan du skicka in din deklaration. Men redan under torsdagen började Skatteverket skicka ut den till de två miljoner personer som har en digital brevlåda. Där framgår den preliminära skatten för 2017.
Men vissa skatter visas inte, som till exempel arbetsgivaravgifterna. Dessa behandlas av staten som skatter: De redovisas som skatt på arbete, samlas in av Skatteverket och den som försöker undkomma den kan dömas för skattebrott. Arbetsgivaravgiften går till pension och försäkringar av olika slag. Men även den ordinarie inkomstskatten gör det. Skillnaden mellan skatterna är mindre än vad många tror. Att även redogöra för arbetsgivaravgiften på såväl lönebesked som i deklarationen skulle ge en mer rättvis bild avdet faktiskaskattetrycket i Sverige. Men även utan denna inräknad tar staten redan alldeles för mycket av våra inkomster.
För inkomster över 455 300 kronor per år, eller strax under 38 000 kronor i månaden, tas en statlig inkomstskatt på 20 procent ut, utöver kommunal- och landstingsskatt. Det är en bra månadslön, men knappast någon astronomisk summa. Enligt SCB:s lönestatistik var den genomsnittliga lönen för en barnmorska 37 700 kronor i månaden år 2016 och flera typer av sjuksköterskor hade en genomsnittlig lön strax under eller till och med över dagens gräns: operations-, anestesi- och operationssjuksköterskor.
Vid gränsen 662 300 kronor per år, alltså drygt 55 000 kronor i månaden, tar staten ut ytterligare fem procentenheter. Den högsta marginalskatten, det vill säga hur mycket man betalar på den sista intjänade hundralappen, ligger på 60 procent. Man får då alltså inte ens behålla hälften av en löneökning. Räknar manin arbetsgivaravgifter ochskatt på konsumtionför att få en bättre bild av det totala skattetrycket blir den effektiva marginalskatten i stället 75 procent, enligt beräkningar från Timbro. Det är mer än i något annat land.
Bland de 31 länder som ingick i jämförelsen var den genomsnittliga effektiva marginalskatten 58 procent. Här kan invändas att Sverige har en omfattande offentlig välfärd – även om de vackra orden om jämlik hälsa och trygghet för alla allt för ofta inte uppfylls i praktiken – vilket är förenat med högre kostnader. Men i våra grannländer Norge och Danmark, som också är välfärdsstater, var den högsta effektiva marginalskatten 66 respektive 63 procent – alltså högre än genomsnittet, men betydligt lägre än här. Varför skulle inte Sverige också kunna ta sig ner till en sådan nivå?
Den svenska skatteutformningen är destruktiv på såväl individ- som samhällsnivå, då den knappast uppmuntrar till fler arbetade timmar eller utbildning. Faktum är att Sverige är det OECD-land där det lönar sig sämst att högskoleutbilda sig, samtidigt som det både i offentlig sektor och i näringslivet råder brist på många akademikeryrken.
Därför är det välkommet att Moderaterna vill genomföra förändringar på skatteområdet. När Ulf Kristersson (M) gästade SVT:s Agenda i april förra året, då i egenskap av ekonomisk-politisk talesperson, uttalade han att ”hälften kvar är definitivt gränsen! Ta aldrig mer!”. En linje som ligger fast. I en intervjui Dagens industri är moderatledaren tydlig med att marginalskatten måste ner rejält. Målet är en marginalskatt under 50 procent.
När socialdemokrater nu rasar över denna ambition är det värt att påminna om att ”hälften kvar” var en viktig princip när Socialdemokraterna och dåvarande Folkpartiet gjorde upp om skatterna i början av 90-talet, i vad som blev ”århundradets skattereform”.Denna princip borde värnas även idag. Skatt handlar inte bara om kronor och ören, utan också om makt. Genom hela mandatperioden har de rödgröna överfört makt från enskilda individer till staten. Det är hög tid att ge tillbakamer till medborgarna.