När statsministern i torsdags höll tal i Almedalen passade han på att kritisera den förra regeringen för deras skattesänkningar. Enligt Stefan Löfven "satsade" de borgerliga ”19 gånger mer på nya skattesänkningar, än på investeringar i skolan.” Kritiken grundar sig dock på felaktiga premisser. Löfven försöker ge bilden av att en skattesänkning är en kostnad för staten trots att det inte kostar en enda krona. Snarare handlar det om en utebliven intäkt.
På längre sikt kan en skattesänkning emellertid ge mer pengar till statskassan. Under Alliansens regeringsinnehav ökade skatteintäkterna i kommun och landsting med närmare 26 procent – från 479 miljarder kronor till 603 miljarder.
När Socialdemokraternas partisekreterareLena Rådström Baastad förra året intervjuades i Ekots lördagsintervju var hon inte imponerad av att skatteintäkterna ökade under den borgerliga regeringen: ”Lägger man till befolkningsökningen till de här siffrorna, då är det inte så att man kan säga, wow, vilket tillskott”.
RådströmBaastad har en poäng i att befolkningsökning ärrelevant att ta med i beräkningen. Det är något man bör ta hänsyn till oavsett om man talar om skatteintäkter eller om antalet personer som fått jobb. Men faktum är att befolkningen inte ökade lika mycket som skatteintäkterna. I slutet av 2014 var folkmängden 9 747 355. Det är en ökning med drygt 630 000 personer – nästan 7 procent – jämfört med år 2006 då det bodde 9 113 257 personer i Sverige. Trots flera skattesänkningar ökade alltså skatteintäkterna med nära 26 procent medan befolkningen ökade med knappt 7 procent.
Det Socialdemokraternanästanalltid bortser ifrån är dynamiska effekter – det vill säga att förändringar av skattenivån också leder till att människor förändrar sina beteenden. När det blir mer lönsamt för människor att arbeta fler timmar, då är sannolikheten hög att de också kommer att arbeta fler timmar – och tvärtom. Och det var bland annat därför som skatteintäkterna ökade under alliansåren.
Enligt Riksdagens utredningstjänst var det fler arbetade timmar per invånare i kommunsektorn vid valet 2014 än när den borgerliga regeringen tillträdde. Även detta har sannolikt varit positivt för välfärden: för personal som arbetade inom bristyrken i till exempel vården ökade incitamenten att ta ett extrapass.
Skattesänkningar är inte bara ett medel för att få in mer pengar till statskassan. Det finns ett egenvärde i att ekonomisk makt förflyttas från staten till medborgarna. Men att medborgarna blir mindre beroende av staten är något som tenderar att skrämma socialdemokrater. Antagligen är det därför Stefan Löfven fortsätter upprepa sitt felaktiga mantra om dyra skattesänkningar på bekostnad av välfärden.
