Sommartider är semestertider – även inom yrken där det råder brist på personal. Detta leder år efter år till kriser på landets sjukhus. På Sahlgrenska Universitetssjukhuset är belastningen högre än på många år, enligt personal som GP har pratat med.
En medarbetare på sjukhuset beskriver hur patientsäkerheten dagligen äventyras: ”I stort sett är alla avdelningar överfulla och patienterna får vårdas ute i korridorerna. Där finns varken tillgång till larm eller syrgas.” En annan medarbetare berättar att inte heller patientsekretessen kan garanteras, då patienter tvingas ta samtal med läkare framför andra människor i korridoren.
Medan en del patienter måste vårdas i korridorer finns andra som blivit ”fast” på Sahlgrenska. I början av juli handlade det om drygt 170 personer – främst äldre – som blivit utskrivna men som inte hade någonstans att ta vägen då kommunen inte kunde erbjuda äldre- eller korttidsboende. Det säger sig självt att det är orimligt att många vårdplatser upptas av personer som egentligen inte har behov av dem, samtidigt som andra inte får adekvat vård.
Sahlgrenska har nu öppnat en tillfällig avdelning för dem som är färdigbehandlade och väntar på äldre- eller korttidsboende. Avdelningen har plats för ungefär 14 personer och ska främst bemannas av undersköterskor men även ett par sjuksköterskor. För att locka personal erbjuder man sjuksköterskorna OB på 500 procent.
Det är inte sjukhusets uppgift att agera äldreboende. Samtidigt kan man inte kasta ut äldre människor – vars kroppar ofta är svaga efter sjukdom eller skador – på gatan bara för att kommunen misslyckats med sin uppgift.
I april publicerades en rapport – med data från förra året – från Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Socialstyrelsen med jämförelser av vården för äldre. När det gällde väntetiden till ett särskilt boende hamnade Göteborg på plats 201 av 228. Väntetiden var då i snitt 103 dagar, att jämföra med riksgenomsnittet som var 57.
Att äldre som har svårt att klara sig själva ska behöva vänta så länge är ett svek från de styrande politikerna som inte lyckats tillgodose att det finns tillräckligt många platser. Detta spiller över på Sahlgrenskas verksamhet, men det är inte orsaken till sjukhusets problem. Det huvudsakliga problemet tycks vara att sjuksköterskorna inte är nöjda med arbetsvillkor och löner och att sjukhuset till följd av detta har en hög personalomsättning. 2017 slutade 729 sjuksköterskor, vilket motsvarar 13,8 procent.
Platsbristen på Sahlgrenska är inte ett problem som är unikt för sommaren. I april rapporterades att patienter tvingades ligga kvar på akuten – ibland i flera dygn – för att det inte fanns tillräckligt med sjuksköterskor för att fullt ut bemanna de andra avdelningarna (Aftonbladet 26/4). För att kunna ge patienterna en god vård måste man kunna rekrytera, och behålla, duktiga sjuksköterskor. Det är uppenbart att Sahlgrenska måste bli betydligt bättre på detta.
