Sverigedemokraterna är beredda att stödja Anna Kinberg Batra (M) som statsminister. Det var budskapet från Jimmie Åkesson i en intervju som Dagens Industri publicerade häromdagen. Åkesson kräver inte att hans parti ska få sitta med i regering, inte heller att de ska vara med och förhandla om budgeten.
Däremot vill Sverigedemokraterna ha inflytande över politiken. När det gäller den viktigaste frågan, migrationspolitiken, vill de se följande: Att M håller fast vid sin nya restriktiva linje, att den tillfälliga asyllagen måste bli permanent, samt att kraven på ökad anhöriginvandring ska avvisas. Det är inga orimliga krav och SD är ingen osannolik samarbetspartner givet hur M:s nya migrationspolitik faktiskt ser ut.
Åkesson säger även att: ”För att Anna Kinberg Batra ska kunna sätta kraft bakom det hon säger om invandringspolitiken så måste hon meddela att hon är beredd att släppa Annie Lööf och Jan Björklund, annars har hon ingen trovärdighet alls.” (DI 14/12).
Det är nog här, snarare än när det gäller att anpassa politiken efter kraven, som skon verkligen skulle klämma för Kinberg Batra. Alliansen har på många sätt varit framgångsrik, inte minst genom att den lyckades bryta den långvariga socialdemokratiska makthegemonin. Att bryta upp det samarbetet för att i stället stödja sig på SD skulle i dagsläget vara minst sagt kontroversiellt.
Samtidigt finns det inget egenvärde i att ha just en Alliansregering, det är vad en sådan vill och kan åstadkomma som räknas. Dessutom råder viss tveksamhet kring om Alliansen kommer att kunna utgöra ett trovärdigt regeringsalternativ. Som det ser ut just nu vill man olika saker i migrationsfrågan. Även om det fortsatt finns ett stort antal gemensamma beröringspunkter så är det en så principiellt viktig fråga att det kan komma att blir svårt att förena så vitt skilda politiska positioner.
I en intervju med DN sa centerledaren Annie Lööf att ”Vi behöver inte en diskussion om huruvida vi ska ha stängda gränser.” (16/12). Samtidigt har Moderaterna talat om att Sverige behöver en “tillfällig flyktingpaus”, vilket de facto innebär stängda gränser. Med anledning av Centerpartiets storlek ser det ut som att deras alternativ framgent kommer vara att köras över i migrationspolitiken, likt Miljöpartiet i nuvarande regeringskonstellation, eller att lämna Alliansen. Att det skulle bli det senare alternativet ter sig inte som helt osannolikt.
Vad Moderaterna måste fråga sig är vad de ska göra för få igenom så mycket av sin politik som möjligt. Att ”tacka nej” till Sverigedemokraternas stöd enbart därför att det kommer från Sverigedemokraterna är lika dumt som att hålla fast vid Centerpartiet och Liberalerna enbart därför att man har en historia sen tidigare.
