Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Boscanin: Miljöpartiet famlar i mörker

    Det finns ett direkt samband mellan antalet personer som bosätter sig i Sverige och hur väl de kan integreras. Miljöpartiet vill gå till val på mer generös migrationspolitik, men hur ser partiets integrationspolitik ut?
    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Migrationspolitikens generositet måste stå i proportion till integrationspolitikens ambitionsnivå. Det finns ett direkt samband mellan antalet personer som bosätter sig i Sverige och hur väl de kan integreras.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    I dag finns som bekant stora problem med hög arbetslöshet bland utrikes födda och majoriteten av barnfattigdomen utgörs av hushåll med utrikes bakgrund, det vill säga första eller andra generationens invandrare. Sverige har stora problem med växande antal områden som styrs av kriminella gäng. Brottsförebyggande rådets senaste kartläggning från 2005 visade att personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade när det gäller brott i allmänhet och grova brott i synnerhet. 

    Vidare kommer en stor befolkningsökning sätta ytterligare press på yrkesgrupper som redan är hårt ansatta: personal inom skola, socialtjänst och vård. Dessa problem måste erkännas och hanteras. Ändå tycks de riksdagspartier som nu vill ha en mer generös migrationspolitik inte riktigt vilja se allvaret i att integrationsprocessen har satts ur spel.

    Miljöpartiet vill nu – enligt förslaget till valmanifest som Sveriges radio tagit del av – gå till val på en mer generös migrationspolitik med permanenta uppehållstillstånd. Det är egentligen inte särskilt anmärkningsvärt, men väcker frågor om hur partiets integrationspolitik egentligen ser ut.

    De 50 förslag för bättre etablering som antogs på Miljöpartiets kongress innehåller få åtgärder som skulle ha avgörande betydelse för integrationsprocessen. Den delen som berör arbetsmarknaden består av fem förslag. Ett av dem är att införa ett friår där nyanlända får möjlighet att etablera sig samtidigt som någon annan vidareutbildar sig eller startar företag, ett förslag som faller på att olika arbetstagare inte är utbytbara mot varandra. 

    Förslaget med friår är ett tydligt exempel på att Miljöpartiet inte har förstått vad som är problemet. Redan idag finns många kvalificerade yrken där det saknas arbetskraft, men många av de som kommit hit på senare år har lägre utbildningsnivå än vad som är genomsnittet i Sverige.

    Övriga förslag berör bland annat att underlätta för andra aktörer än arbetsförmedlingen att erbjuda praktik till asylsökande, att undersöka hur tillfälliga uppehållstillstånd påverkar etableringen och att ”skapa fler snabbkvalificerande jobb”. Det senare är en omskrivning för enkla jobb som ska skapas i till exempel skolan och äldreomsorgen för att avlasta ordinarie personal. Det är orimligt att betrakta dessa verksamheter som arbetsmarknadsåtgärder och risken är stor att detta bara ytterligare belastar den befintliga personalen då de måste agera handledare.

    Vidare vill Miljöpartiet bredda RUT och ROT-avdragen så att det omfattar fler branscher, vilket är ett bra förslag. Men det är i princip det enda kraftfulla integrationspolitiskt inriktade förslaget partiet har. Samtidigt som MP:s egna förslag uppenbarligen inte är tillräckliga har partiet höjt rösten mot sådant som tydligare språkkrav, som skulle kunna göra stor skillnad. Det duger inte om man vill ha en generös migrationspolitik.