Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Boscanin: Låt familjerna själva bestämma

Det kan finnas många skäl till varför ett par inte vill dela lika på föräldraförsäkringen. Oavsett anledning så är det ett beslut som borde få fattas inom familjen – utan inblandning av politiker.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Ett högt skattetryck innebär en maktförskjutning från medborgarna till staten. Ett tydligt exempel på hur detta kan yttra sig är föräldraförsäkringen, som på senare tid har börjat användas mer och mer som ett verktyg för att nå jämställdhet. Med fler dagar som reserveras åt vardera förälder vill man få kvinnor att snabbare komma tillbaka till arbetslivet. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I dagens svenska föräldraförsäkring finns tre öronmärkta månader – så kallade ”pappamånader”. Regeringens utredare föreslog dessutom i december förra året att dessa ska utökas till fem. Detta trots att det inte finns något folkligt stöd för en kvoterad föräldraförsäkring.

I en Sifo-undersökning som genomfördes i april i år – på uppdrag av stiftelsen Familjen Först – ansåg endast 19 procent av de tillfrågade att riksdagen ska lagstifta om uttaget i föräldraförsäkringen medan 76 procent ansåg att föräldrarna själva ska få helt bestämma. Det ligger i linje med resultat från tidigare undersökningar.

Förslaget om fem öronmärkta månader fick inte stöd då de borgerliga partierna och SD var emot, men det säger mycket om de rödgrönas ambitionsnivå när det kommer till att minska familjernas makt. 

Risken med en föräldraförsäkring där fler dagar öronmärks är att vissa dagar inte kommer kunna tas ut. Konsekvensen blir då att små barn måste börja tidigare på förskola, vilket knappast ligger i barnens intresse. Det är trots allt  dem som ledigheten är till för. 

Det kan finnas många skäl till varför ett par inte vill dela lika. Den ena föräldern kan vara egenföretagare, sjukskriven, arbetslös eller student vilket påverkar familjens beslut. Det kan handla om att modern är sliten efter graviditet och förlossning eller så kan det handla om att den ena föräldern helt enkelt trivs bättre med att vara föräldraledig. Oavsett anledning så är det ett beslut som borde få fattas inom familjen – utan inblandning av politiker. 

Genom att ständigt tala om föräldraledigheten som en ”kvinnofälla” förminskar man de kvinnor som gärna vill stanna hemma med sina barn. Samtidigt upphöjer man karriären till det viktigaste målet i livet. Det stämmer att lång frånvaro från arbetsplatsen i slutändan leder till lägre lön. Men det finns också värden som inte kan mätas i pengar.

Kristdemokraterna driver frågan om att helt ta bort öronmärkningen av föräldradagar. Partiet vill se att alla dagar kan överlåtas fritt – inte bara till den andra föräldern utan också till någon annan närstående till familjen. Mer flexibilitet skulle underlätta för många familjer. De som vill – och kan – dela någorlunda lika skulle inte märka någon skillnad av att öronmärkningen tas bort. Däremot skulle det göra stor skillnad för de som faktiskt inte har möjlighet.

Man kan invända att det står var och en fritt att vara hemma med sitt barn hur mycket eller hur lite man vill, men att den som vill ha pengar från staten också bör dela någorlunda ”jämställt”. Pengarna är dock inte statens från början, utan medborgarnas.