Digitaliseringen av den offentliga sektorn har sina fördelar. Människor behöver inte anpassa sig efter servicekontorens öppettider, utan kan hantera sina myndighetsärendenpå nätetnär och var det passar dem. Vill man förnya ett läkemedelsrecept kan man göra det i mobilen på några minuter, i stället för att behöva åka in till vårdcentralen.
Det är nog få som förnekar att utvecklingens fördelar är många. Det innebär emellertid inte att den bör eftersträvas till vilket pris som helst. Digitaliseringen i allmänhet,och av den offentliga sektorn i synnerhet,får inte ske på bekostnad av sådant som säkerhet, integritet och tillgänglighet.
Även om utvecklingen på ett sätt gör att våra myndigheter blir mer tillgängliga för vissa grupper, har den också medfört att andra gruppers möjligheter att få samhällsinformation eller komma i kontakt med myndigheter har försämrats.
Ett exempelfrån Göteborgär nedläggningen avden uppskattadetidningen Seniorliv, som med stöd av stadsdelsnämnden hade delats ut till seniorer i Örgryte-Härlanda under 14 års tidmed syftet att informera om vad som händer i närområdet. Den tryckta tidningen avvecklas till följd av organisationsförändringar inom staden: Förskola och skola flyttar från stadsdelarna och i och med det försvinner en del stödfunktioner från stadsdelsnämnderna varför man har sett över sina resurser.
Beslutet motiverades med att informationen som tidigare fanns i tidningen framöver kommer att finnas tillgängligt digitalt. Karin Kärrby, stadsdelens kommunikationschef förklarade då att: ”Grundtanken är att all information ska finnas digitalt, även bland äldre vinner digitala medier mark” (GP 13/12).
Men trots att det finns äldre personer som omfamnar den nya tekniken kan vi inte ta för givet att det gäller för alla. Det finns också en betydlig andel som inte har tillgång till tekniken. Forskningsprojektet ”Ung teknik, äldres vardag” har studerat äldre personers användning av digital teknik. Enligt resultatet från deras rikstäckande enkät saknar var femte person över 65 någon apparat som möjliggör internetanvändning. Omräknat till reella tal rör det sig om ungefär 400.000 personer.
Den här gruppen isoleras från resten av samhället när den inte längre kan få tillgång till relevant samhällsinformation. Det handlar inte heller bara om att många seniorersaknarteknik; även om de skulle förse sig medsådanmåste de också lära sig att hantera den. Att använda datorer (eller liknandeverktyg) och internet är lätt för oss som är uppvuxna med det, men det kan vara betydligt svårare för den som är äldre. Det är inte rimligt att den som är 85 år gammal ska vara tvungen att lära sig använda en surfplatta för att kunna ta del av viktiga samhällsfunktioner.
