Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Boscanin: Kompromisslös Löfven gör ingen skattereform

Det blir märkligt att gå in i förhandlingar om skatter när den ena parten utesluter en stor del av vad som gjorde den förra reformen så framgångsrik.

När Socialdemokraterna och dåvarande Folkpartiet liberalerna genomförde ”århundradets skattereform” 1990-1991 var syftet att systemet skulle bli mer lättöverskådligt och mer rättvist. Marginalskatterna skulle ner. År 1985 var de högsta marginalskatterna i Sverige 80 procent, en nivå som knappast uppmuntrade till vidareutbildning och hårt arbete. En viktig princip när systemet reformerades var därför att man aldrig skulle behöva betala mer än hälften av en löneökning i skatt. 

Närmare tre decennier och hundratals förändringar senare är Sverige återigen i behov av en ny övergripande skattereform. Förutsättningarna för en bred uppgörelse är dock inte särskilt goda, vilket blev tydligt när statsminister Stefan Löfven (S) nyligen öppnade upp för att ta ett stort grepp om skattesystemet. Om Socialdemokraterna vinner valet ämnar Löfven bjuda in samtliga partier utom SD till samtal – men han är inte öppen för att sänka skattetrycket. De borgerliga och Socialdemokraterna skulle således gå in i en sådan förhandling med helt olika ingångsvärden, för att låna ett av statsministerns favorituttryck.

Det är beklagligt att statsministern inte inser behovet av att sänka skattetrycket. Sverige är det OECD-land där utbildning lönar sig minst samtidigt som det råder stor brist på kvalificerad personal inom både offentlig sektor och näringslivet. Med lägre skatter skulle en akademisk utbildning löna sig bättre – jämfört med att börja arbeta i ett mindre kvalificerat yrke direkt efter gymnasiet – samtidigt som Sverige skulle bli ett mer attraktivt land att söka sig till för välutbildade personer från andra länder.

Den statliga inkomstskatten behöver ses över och i synnerhet den övre skiktgränsen där den så kallade värnskatten inträder. Konkret innebär det att den som tjänar över 662 300 kronor per år – cirka 55 000 kronor i månaden eller mer – utöver den statliga skatten på 20 procent ska betala ytterligare 5 procentenheter i skatt. 

Det finns ingen statsfinansiell fördel av att behålla värnskatten. Flera studier har visat att ett avskaffande med stor sannolikhet skulle bekosta sig själv. Däribland en rapport från statliga IFAU från 2008. Två av forskarna som deltog i Långtidsutredningen 2011, Håkan Selin och Jukka Pirttilä, kom fram samma sak. 

Det är emellertid inte bara genom höga skatter på höga inkomster som Sverige sticker ut. Redan på inkomster runt 38 000 kronor i månaden ska den statliga skatten på 20 procent betalas. Det drabbar inte sällan yrkesgrupper som till exempel barnmorskor och specialistsjuksköterskor. Det är knappast vad gemene man betraktar som höginkomstyrken.

På frågan om huruvida 60 procent är en rimlig nivå för den högsta marginalskatten svarar Löfven att han inte vill ge en exakt procentsats, "men någonstans där är det". En skattereform handlar inte enbart om att sänka skatten, men det blir märkligt att gå in i förhandlingar när den ena parten utesluter en stor del av vad som gjorde den förra reformen så framgångsrik. Varför ska de borgerliga försöka möta Löfven på mitten när han så tydligt visar att han inte vill hitta någon medelväg ifråga om inkomstskatterna?

Mest läst