Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Boscanin: Jan Björklunds EU-linje är destruktiv

För Jan Björklund tycks det inte spela någon roll vilken politik som EU åläggs driva, så länge det är mer.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Liberalernas partiledare är oroad över Allianspartiernas bristande EU-entusiasm. Därför lanserar han i en debattartikel vad han kallar för en ”EU-agenda 2022”.

Han beklagar sig över det förslag som Kristdemokraterna kom med 2016, och som Moderaterna då ställde sig positiva till, vilket handlade om "röda kort" för EU:s medlemsländer.

Förslagets syfte var att ge mer makt till de enskilda medlemsländerna i fråga om gemensamma EU-regler. Om över 55 procent av de nationella parlamenten lyfter sina röda kort måste EU-kommissionen antingen stoppa eller omarbeta sitt förslag. Det skulle inte bara stärka de enskilda medlemsländernas suveränitet, utan också EU-samarbetet då den gemensamma lagstiftningen skulle få starkare legitimitet i de nationella parlamenten. 

Liberalerna är alltså emot detta och vill se ett fördjupat EU-samarbete. Jan Björklund föreslår bland annat att Sverige ska införa euron – senast 2022. Under sitt landsmöte förra året beslutade partiet dessutom att verka för att EU ska bli en federation. 

Mycket kan man säga om Liberalerna, men man kan åtminstone inte anklaga partiet för att vara populistiskt. I SCB:s senaste undersökning från november 2017 svarade endast 17,1 procent av de tillfrågade att de i en ny folkomröstning skulle rösta ja till att ersätta kronan med euro. 69,9 procent var emot. 

Björklund skriver att politik för Liberalerna inte handlar om att sticka upp ett blött finger i luften, utan att driva de frågor som partiet anser vara viktiga. Det är givetvis en rimlig inställning. Men vill man skapa stöd för unionen är knappast ett euromedlemskap rätt väg. I stället borde Liberalerna vara måna om att unionen reformeras på ett sätt som gör att fler européer ser nyttan med gränsöverskridande samarbete. Partiets kompromisslösa EU-hållning lär snarare skrämma väljare.

EU borde ägna sig åt färre uppgifter, men utföra dem bättre. Genom att minska antalet politiska områden som unionen behandlar kan även ett antal EU-institutioner avskaffas. Varför behövs regionkommittén? Varför tillåts Europeiska ekonomiska och sociala kommittén trycka text som ingen läser, år efter år? Bidrag till länder som Rumänien och Bulgarien bör dessutom villkoras med minskad korruption och ökat minoritetsskydd. Det här borde vara självklara åtgärder för den som verkligen värnar unionens långsiktiga hälsa, i stället hamrar Björklund och Liberalerna på samma trumma år ut och år in.

Varför inte sätta som främsta prioritering i EU-politiken att den gemensamma och mycket kostsamma jordbrukspolitiken skrotas tillsammans med tankarna på en gemensam arbetsmarknads- och socialpolitik? Det senare förslaget ställde sig Liberalerna bakom. För Björklund tycks det inte spela någon roll vilken politik som EU åläggs driva, så länge det är mer.

Medlemsländerna har olika förutsättningar och olika perspektiv, varför en gemensam politik på irrelevanta områden riskerar att leda till kompromisser som ingen är riktigt nöjd med. Detta bör EU-vänner som Liberalernas partiledare vara ödmjuka inför. Risken är annars att man om några år har en betydligt mer EU-kritisk opinion i knät.

Mest läst