Den som ger pengar till tiggare riskerar att understödja människohandel. Dethävdarfinansminister Magdalena Andersson (S) som avråder från att lägga pengar i muggen. Hon är dock ”inte säker på” att ett förbud är den bästa lösningen.
När det gäller människohandeln harstatsrådeträtt. Bara i Göteborg med omnejdhar flerafalluppdagats. Nyligen upptäckte polisen, genom avlyssnade samtal, ett nätverk där de inblandade diskuterade möjligheterna att sinsemellan köpa, sälja och byta landsmän med varandraför att tvinga dem att tigga.
Det blir märkligt när en av regeringenstyngstaföreträdare erkänner problemet och ger uppmaningar till privatpersoner, samtidigt som regeringen inte agerar för att motverka det. Att människor känner till vad deras givande kan få för konsekvenser är förstås bra, men problemet behöver en lösning på politisk nivå.
Förklaringen till regeringens passivitet kan vara att det, som i så många andra frågor,råder splittring. Finansministern har fått kritik från både Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm som menar att ”iskylan har trängt in långt in i den politiska debatten” och sin statsrådskollega Isabella Lövin somförklararatt det aldrig är “fel att hjälpa den som sträcker ut en hand".Uttalandenavittnar om attvissa politiker vägraratt se tiggeriet ur ett större perspektiv.
Man kan inte förbjuda fattigdom, men man kan motverka människohandel. Även om människohandeln är det mest allvarliga problemet med tiggeri, så är det inte det enda. Frågan handlar även om hur långtgående Sveriges ansvar för andra länders medborgare ska vara. Rumänien och Bulgarien kan inte blunda för den sociala misären i hopp om att människor ska söka sig någon annanstans och bli någon annans ansvar.
Vidare är det viktigt att ha med sigbarnperspektivet. Redan 2015 rapporterades att minst 100 barn i Rumänien avbrutit sin skolgång för att följa med sina föräldrar och tigga i Sverige. Det är inte anständigt och det bidrar knappast till att dessa barn får bättre förutsättningar i livet.
Partier i flera kommuner diskuterar nu hur de kan saken i egna händer. I Göteborg var frågan om ett lokalt tiggeriförbud uppe i fullmäktige, men röstades tyvärr ner trots att en majoritet av göteborgarna är för, enligt en undersökning som SKOP genomfört på uppdrag av Moderaterna.
I Vellinge röstade kommunfullmäktige däremot ja till införa ett lokalt tiggeriförbud på sex platser i kommunen, menstoppades av Länsstyrelsen då förslaget inte ansågs förenligt med lagen. Även förvaltningsrätten i Malmö sade nej och nu avser kommunen att gå vidare till kammarrätten.
Om kammarrätten skulle gå på en annan linje än tidigare instanser skulle det inte bara vara en seger för Vellinge, utan för alla landets kommuner som därmed skulle få möjlighet att själva ta ett aktivt beslut om tiggeriförbud. Men problemet är för allvarligt för att allt ansvar ska läggas på kommunal nivå.
