Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Boscanin: Hur många gånger måste man betala för att få vård?

Förra veckan röstade riksdagen igenom att förmånsbeskatta privat sjukvårdsförsäkring via arbetsgivaren, trots att det finns en majoritet emot. Skatten drabbar ungefär 430 000 arbetstagare som nu får betala en tredje gång för sin vård.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Hur mycket ska man behöva betala för att få tillgång till vård i Sverige? Frågan kan framstå som främmande för den som betraktar sjukvården mer eller mindre som ”gratis”, en syn som inte är helt ovanlig. I Västra Götaland får man betala patientavgifter på upp till 300 kronor per besök fram till att man kommit upp i beloppet för ett frikort, men den faktiska kostnaden för vården är mycket högre än så. 

Landstingsskatten i Västra Götalandsregionen ligger på 11,48 procent. För en genomsnittlig lön – 32 800 kronor enligt Statistiska centralbyrån – innebär det en årlig landstingsskatt på drygt 45 000 kronor. Av detta går inte allt, men en stor andel, till just sjukvård. 

Därutöver har över 600 000 personer valt att skaffa en privat sjukvårdsförsäkring, de flesta via arbetsgivaren. Man tecknar inte en sådan försäkring för att man tycker om att kasta pengar omkring sig, utan för att det finns ett behov av att snabbt kunna få tillgång till privat vård när den offentliga inte levererar. Minskad sjukfrånvaro är gynnsamt för individen, arbetsgivaren och för landets tillväxt.

Förra veckan röstade riksdagen igenom att förmånsbeskatta privat sjukvårdsförsäkring via arbetsgivaren, trots att det finns en majoritet emot. Skatten drabbar ungefär 430 000 arbetstagare som nu får betala en tredje gång för sin vård: Först genom skattesedeln, sedan genom den privata sjukvårdsförsäkringen (även om det tekniskt sett är arbetsgivaren som står för den) och sedan en gång till genom förmånsbeskattning.

Personer med privat sjukvårdsförsäkring betalar lika mycket skatt till den offentliga vården som de annars skulle ha gjort, men de belastar den i mindre utsträckning. Med den så kallade sjukvårdsskatten minskar incitamenten att ha en privat sjukvårdsförsäkring via arbetsgivaren. Ju färre som har en sådan, desto mer kommer de redan långa vårdköerna att växa.

Signalen som skatten skickar är att det inte eftersträvansvärt att ta ansvar för sig själv eller sin personal, medborgarna ska helst vara utlämnade åt statliga och inte sällan undermåliga system. Det är en signal som skickas med de borgerliga partiernas goda minne. Det enda partiet som röstade emot skatten var Sverigedemokraterna. 

Trots att de borgerliga partierna tycker att förslaget var dåligt lade de ner sina röster med hänvisning till budgetregelverket. Dock menar Mikael Åsell, kanslichef i riksdagens finansutskott, att förslaget om sjukvårdsskatten inte omfattades av detta regelverk, en uppfattning som delas av Olof Åkerrén, föredragande i skatteutskottet. Enligt dem har regeringen tagit för lång tid på sig, vilket innebär att det hade varit fritt fram för allianspartierna att rösta emot förslaget utan att bryta mot praxis. 

Allianspartierna ansåg ändå att det vore oansvarigt att bryta ut ett enskilt förslag ur budgeten. Må så vara, men då återstår frågan: Varför har borgerligheten släppt igenom budgeten från första början? Att man under mandatperioden återkommande agerat dörrmatta åt den rödgröna regeringen kan inte bortförklaras med formalia. 

Mest läst