År 2004 föreslog den dåvarande socialdemokratiska regeringen att arvsskatten skulle avskaffas, då den försvårade generationsskiften i familjeföretag. Samtliga riksdagspartier från vänster till höger ställde sig bakom förslaget. Trots olika syn på fördelningspolitik var partierna eniga om att skattens negativa konsekvenser var större ändessförsumbarabidrag till statskassan. Nästan femton år senare är det en annan socialdemokratisk regering som vill återinföra vad som i praktiken skulle bli en slags arvsskatt.
I slutet av förra året föreslogs en utflyttningsskatt vilken innebär att en person som flyttar från Sverige ska beskattas för orealiserad, alltså förväntad, vinst på kapitaltillgångar. Men i och med att vinsten är orealiserad innebär det att pengarna bara finns på pappret och inte i plånboken. Förslaget innebär även att arv ska leda till beskattning om arvingen är bosatt utomlands, vilket återigen skulle försvåra för familjeföretag att överleva generationsskiften. Måhända är det inte förslagets syfte, men det skulle bli en av dess konsekvenser.
Någon analys av hur förslaget skulle påverka företag, entreprenörer och det svenska näringslivet har emellertid inte gjorts, något som Skatteverket öppet medger (Di 11/2). Att konsekvenserna skulle vara negativa för svenska företagare – och därmed det svenska samhället – är dock otvivelaktigt. Dels blir det svårare för företagare att flytta utomlands under ett antal år för att till exempel försöka främja svensk export, dels skulle det även påverka utländska företagares vilja att temporärt flytta till Sverige för att etablera sig här.
Även om innehållet skiljer sig åt finns det en del likheter mellan den föreslagna utflyttningsskatten och förslaget om att begränsa vinster i välfärden: Regeringen påstår att det är de fula fiskarna den vill åt – men kastar ner ettfinmaskigt fiskenät som drar upp allt som kommer i dess väg. Även den stora andelen hederliga företagare, utan någon som helst uppsåt att fuska, riskerar att drabbas.
Regeringen kommer medettlångtgående förslag utan att reflektera kringdess långsiktiga konsekvenser. Företagare lever inte i en bubbla som är isolerad från resten av samhället. Påverkas företagens förutsättningar negativt lär det även få konsekvenser på andra håll – till exempel när det kommer till antalet jobb och statskassans intäkter. Det var något som Socialdemokraterna förstod 2004 och borde inse även nu.
