Med två jämnstora block där inget av dem lär få egen majoritet kommer Sverigedemokraterna få stort inflytande över höstens regeringsbildning. Antingen direkt, genom sina röster i riksdagen, eller indirekt genom att övriga partier aktivt försöker minska deras makt.
I en intervjuiDi säger partiledaren Jimmie Åkesson att förstahandsvalet för SD är en moderatregering, men partiet utesluter inte att stödjaen socialdemokratisk regering i vilken Miljöpartiet inte ingår. Utspelet är logiskt. För SD går inte den viktigaste politiska konfliktlinjen mellan S och M utan mellan de partier som vill återgå till en mer generös migrationspolitik och de som vill hålla fast vid en mer restriktiv sådan.
Uttalandet är lika mycket en signal till S som till M och ligger i linje med vad Åkesson tidigare har sagt. I november uttalade han en intervjuiSvD att ”invandringspolitiken är helt avgörande” och att Stefan Löfven har en ”avsevärt mycket bättre” sådan än vad Annie Lööf har.
Dessförinnan, när Anna Kinberg Batra var partiledare för M, öppnade Åkesson för att stödja henne i en statsministeromröstning – utan krav på gemensamma budgetförhandlingar – förutsatt att vissa villkor uppfylldes. Dels handlade det om att hålla fast vid den mer restriktiva migrationspolitiken, dels om att frigöra sig från de borgerliga partier som vill se en annan migrationspolitisk inriktning: C och L.
Att moderatledaren numera heter Ulf Kristersson förändrar knappast SD-ledarens inställning i sak. Frågan är hur långt S respektive M är beredda att gå för att få regeringsmakten – alternativt vad de är beredda att göra för att minska Sverigedemokraternas inflytande.
Det finns andra vägar att gå om partierna inte vill förhandla med SD: En decemberöverenskommelse 2,0 eller någon slags blocköverskridande koalition. Den förstnämnda varianten har prövats och var knappast särskild uppskattad bland moderata väljare. Vidare har Kristersson uttalat att DÖ var ett ”förödande misstag”. Att Moderaterna skulle sluta en ny sådan överenskommelse ter sig således inte särskilt sannolikt.
Ett annat alternativ som börjat diskuteras är en blocköverskridande regering med Moderaterna och Socialdemokraterna. För den som vill isolera SD kan en sådan lösning vara kortsiktigt effektiv men riskerar, vilket Decemberöverenskommelsen visade, vara destruktiv på längre sikt.I Tyskland prövarAngelaMerkel åter en storkoalition med Socialdemokraterna vilket ytterligare har stärkt högerpopulistiska Alternativ för Tyskland som, vilket är symboliskt, ännu mer än tidigare framstår som ett alternativ för många tyska väljare.Representativ demokrati bygger på att det finns flera olika alternativ, inte bara på pappret utan också i praktiken.
