Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Boscanin: En skamfläck för rättsstaten

Hur många fler anmälningar om våldtäkt kommer att läggas på hög innan ansvariga politiker på allvar försöker lösa de problem som finns inom polismyndigheten?

Våldtäkter tenderar att vara svåra att bevisa. Ofta står ord mot ord, det är inte ovanligt att det saknas vittnen och även om det går att bevisa att samlag har skett är det inte lika enkelt att bevisa – utom allt rimligt tvivel – att det har skett ofrivilligt. 

Därför är det viktigt att polisen så snart som möjligt efter att anmälan inkommit kan påbörja en utredning; för att säkra bevis och därmed öka möjligheten för en fällande dom. Men polisbristen har lett till att anmälningar läggs på hög och att det dröjer oskäligt länge innan de kan utredas.

Under det senaste halvåret har ett 30-tal våldtäkter anmälts i Skaraborg. Situationen hos polisen beskrivs som ansträngd, men få personer som ska lösa många fall (GT 10/1). Enligt polischefen Lars Johansson har man avsatt utredare som enbart arbetar med våldtäktsbrotten, men en utredare har hand om 8-10 våldtäkter.

Problematiken är inte unik för Skaraborg. I Fyrbodal har man fått lägga ett 20-tal anmälningar på hög varav flera av de berör våldtäkter mot barn (GT 15/9 2017). Omorganisationen av polismyndigheten uppges som en bidragande orsak till den pressade situationen: ” I den gamla organisationen kunde vi skicka våldtäkterna till Skaraborg eller Göteborg om de hade mindre att göra och så hjälpte de till. Men nu måste vi sköta det i Fyrbodal och vi hinner inte med det” sade Sten-Rune Timmersjö, chef över polisens rotel för grova brott i Fyrbodal, då.

Ett annat exempel är utredningen av den uppmärksammade gruppvåldtäkten i Fittja. Våldtäkten skedde i augusti 2016, men trots att flera av de misstänkta männen identifierades redan under hösten greps de först i juni året därpå. Åklagaren förklarade dröjsmålet med att polisen haft mycket annat att göra och inte haft resurser att arbeta fullt ut med ärendet förrän mot vårkanten (Metro 12/9 2017). Vidare tog det tio månader innan polisen genomförde brottsplatsundersökningar på relevanta platser.

Detta är en skamfläck för rättsstaten. Det handlar inte enbart om att brottsoffer får lida när rättsprocessen drar ut på tiden, utan också om att sexualbrott – liksom många andra brott – blir svårare att utreda ju längre tid som har gått. Detta är ett problem som polischefen i Skaraborg själv pekar på: ”Det har gått ett tag och då har man ingen stödbevisning. Då blir det lite problem” (GT 10/1).  

Med tanke på konsekvenserna borde bristen på poliser vara högst upp på dagordningen hos den feministiska regeringen. I stället förnekade statsminister Stefan Löfven (S) och Anders Ygeman (S), som tidigare var ansvarigt statsråd, länge att det överhuvudtaget rådde en poliskris. Därmed har situationen kunnat förvärras ytterligare. Hur många fler anmälningar om våldtäkt kommer att läggas på hög innan ansvariga politiker på allvar försöker lösa de problem som finns inom polismyndigheten?

Mest läst