Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Boscanin: Det är inte "bilden" av verkligheten som behöver förändras

    Både i Rosenbad och i Göteborg används skattebetalarnas pengar för att förändra en kritisk bild. Men med gängskjutningar, segregation, lärarbrist, poliskris och vårdköer är det snarare politiken som behöver förändras.
    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    I slutet av nästa vecka hålls val i Ungern. Migrationen är en stor fråga och Sverige har använts som ett avskräckande exempel av svensk-ungrare i statskontrollerad TV. Oavsett om man i grunden vill ha en hårt reglerad migrationspolitik eller en mer generös sådan kan konstateras att Sverige inte lyckats särskilt väl med integrationen. Men språkröret tillika statsrådet Gustav Fridolin (MP) vill inte kännas vid denna bild. I dagarna reste han till Ungern för att träffa Miljöpartiets systerparti – och för att förändra bilden av Sverige.

    Fridolin vill bland annat lyfta att människor som kommit hit från andra länder ”snabbare får arbete”. Samtidigt visar 2017 års siffror från SCB att det tar nio år innan hälften av en årskull flyktingar har någon slags sysselsättning, vilket är ett års ökning jämfört med året innan och långt ifrån regeringens mål på två år. Bilden av verkligheten tycks vara viktigare än verkligheten i sig.

    Medan Fridolin och hans kollegor försöker förändra bilden av Sverige utomlands har Göteborgs kommun ett stort antal anställda kommunikatörer som arbetar för att sprida en positiv bild av staden. Enligt en färsk sammanställning från SVT Nyheter Väst rör det sig om 236 stycken, med de kommunala bolagen inräknade. Detta kostar – i 2016 års lönenivå – 151 miljoner kronor per år. Pengar som till stor del kommer från skattebetalarna.

    Även om man räknar bort de kommunala bolagens kommunikatörer så är siffran fortfarande hög. Stadsdelsförvaltningarna har totalt 39 tjänster som rör kommunikation, och fackförvaltningarna drygt 116. Självklart är det bra att det finns personer som kan förse göteborgarna och media med information om kommunens arbete. Även intern information är viktigt för en välfungerande organisation. Men behövs det verkligen så många?

    Daniel Olsson, grävande journalist vid GT, menar att det stora antalet kommunikatörer bidrar till att försvåra granskning. Enligt honom har det blivit tuffare att få kontakt med tjänstemän i kommunen när kommunikatörerna agerar mellanhand och försöker ”ge en polerad bild".

    I hela landet har antalet kommunala kommunikatörer ökat, samtidigt som medieredaktionerna har krympt. Enligt en kartläggning som tidningen Dagens Samhälle gjorde 2015 är antalet kommunikatörer i kommuner, landsting och regioner fler än dagspressjournalisterna.

    Det är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv när kommunikatörerna mer och mer börjar likna kampanjarbetare eller opinionsbildare, snarare än informatörer. Så gott som dagligen kan journalister och medborgare ta del av positiva pressmeddelanden med kommunen som avsändare. Många kommunikatörer är aktiva på sociala medier och deltar med inlägg som snarare handlar om politisk opinionsbildning är samhällsinformation. 

    Både i Rosenbad och i Göteborg används skattebetalarnas pengar för att förändra en kritisk bild. Men med gängskjutningar, segregation, lärarbrist, poliskris och vårdköer är det snarare politiken som behöver förändras.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se