När Jan Björklund (L) blev utfrågad i tisdagens Aktuellt uteslöt han – återigen – en alliansregering som är mindre än de rödgröna. Anledningen är att han inte vill ha stöd, varken passivt eller aktivt, från SD. Men hur ska en situation där de borgerliga partierna blir största block, men inte får egen majoritet, hanteras? Även då kommer det att behövas något slags stöd från SD. Eller tänker man sig att Socialdemokraterna skulle släppa igenom en borgerlig regering i en sådan situation?
En annan fråga är vad L kommer att göra i en situation där de rödgröna blir större, men inte får egen majoritet. Agera som ett oppositionsparti eller utgöra en del av Stefan Löfvens regeringsunderlag? Svaret är tyvärr inte självklart.
Med anledning av 100-årsjubileumet av Sveriges första regering mellan socialdemokrater och liberaler skrev EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, som är en tungviktare inom Liberalerna, en debattartikel i UNT tillsammans med den socialdemokratiske civilministern Ardalan Shekarabi(19/10). I artikeln uttrycker de båda en önskan om ”fördjupade relationer” mellan sina båda partier.
Det är ingen hemlighet att många ledande socialdemokrater gärna vill se ett regeringssamarbete med Liberalerna. Även hosliberaler verkar det onekligen finnas sådana tankar. Det är möjligt att Wikström på eget bevåg skrev debattartikeln med Shekarabi, menmed tanke på det känsliga innehållet är det mer troligt att budskapet har förankratspåhögre ort.
I en kommentar till DN förklarar Wikström att Alliansen fortfarande är förstahandsvalet men hon betonar också att partierna har glidit ifrån varandra (24/10). Bland hennes partikamrater finns de som till och med vill lämna Alliansen. Inför landsmötet i november har riksdagsledamoten Mathias Sundin motionerat om detta tillsammans med Per-Åke Fredriksson som är länsordförande i Gävleborg och – precis som Wikström – nominerad till partistyrelsen.
”Risken med att gå fram som Allians är att man förhandlar bort en del av sin politik redan i förväg. Det blev väldigt tydligt när vi satt i regering.” säger Sundin till DN (24/10). Han är tveksam till att motionen kommer att gå igenom, men menar att han fått många positiva reaktioner.
Dessutom har Björklund tidigare öppnat upp för en koalitionsregering bestående av Alliansen och Socialdemokraterna (DN 6/10 2016). Det förutsätter dock en socialdemokratisk statsminister då S knappast skulle gå med på att vara en del av ett borgerligt regeringsunderlag.
En sådan lösning vore dessutom problematisk oavsett färg på statsministern då den skulle försvåra ansvarsutkrävandet. Ju fler partier av olika färger som ingår i en regering, desto svårare blir det att rösta bort en regering som man är missnöjd med. För de väljare som vill ha förändring återstår då till slut bara de partier som ansågs vara för extrema för att ingå i den blocköverskridande koalitionen.
Det Liberalerna, liksomövriga borgerliga partier, börfokusera på är hur de ska få igenom så mycket som möjligt av sin egen politik – inte hur de till varje pris ska isolera SD. Att återigen skapa ett läge där det blir alla mot SD är destruktivt för såväl partierna som för demokratin.
