Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Boscanin: Öronmärkta lönesatsningar behövs i välfärden

    Lönen är en bidragande orsak till att det råder akut brist på både poliser, sjuksköterskor och socialsekreterare. Då detta är yrken inom offentlig sektor innebär det att politiker har ett särskilt ansvar när det kommer till löneutvecklingen.

    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Socialtjänsten är hårt pressad och många medarbetare funderar på att sluta. Enligt en ny undersökning som Novus gjort på uppdrag av Akademikerförbundet SSR har sju av tio socialsekreterare under de senaste två åren övervägt att söka jobb utanför socialtjänsten. De främsta skälen till missnöje är arbetsbelastningen och lönen. Två faktorer som i viss mån hänger ihop. Om erfarna medarbetare slutar på grund av för låg lön kommer arbetsbelastningen öka för de som är kvar. 

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Det finns sådant arbetsgivaren kan göra för att minska personalomsättningen bland socialsekreterare. Av de som överväger att sluta lyfter sju av tio högre lön som en viktig faktor. Enligt Akademikersförbundet SRR:s förbundsordförande Heike Erkers handlar det framförallt om möjligheten till löneutveckling över tid. En socialsekreterare med många års erfarenhet kan tjäna bara någon tusenlapp mer än den som är ny. 

    Problematiken är inte unik för socialsekreterare utan återfinns inom andra yrken i offentlig sektor, som poliser och sjuksköterskor. Enligt en undersökning från SCB kan 6 av 10 utbildade sjuksköterskor som inte längre arbetar inom vård och omsorg tänka sig att komma tillbaka. En av de viktigaste faktorerna som uppgavs, tillsammans med rimligare arbetsbelastning och större möjlighet att styra över arbetssituationen, var högre lön. Polisförbundet ger liknande förklaringar till varför poliser lämnar yrket.

    Att möjliggöra inkomstutveckling för dessa yrkesgrupper skulle kosta mycket men att inte göra det har också ett högt pris, både rent ekonomiskt och för de människor som inte får rätt hjälp i tid. Enligt Akademikerförbundet SRR har svårigheten att rekrytera socialsekreterare kostat kommunerna minst 2,5 miljarder kronor under åren 2015 och 2016, och då är inte kostnaden för inhyrd personal inräknad. En kostnadspost för löneutveckling kan, på sikt, visa sig vara en besparing då man undviker inhoppare, kostsamma omstruktureringar samt nödlösningar.

    Polisbristen får konsekvenser i form av färre uppklarade brott och otrygghet, men också högre kostnader för de kommuner som försöker kompensera för statens tillkortakommanden genom att köpa in bevakningstjänster. År 2016 uppgick kommunernas kostnad till drygt en miljard kronor enligt en sammanställning som tidningen Dagens Samhälle gjort. Motsvarande siffra för landstingen och regionerna var 600 miljoner kronor.

    Bristen på sjuksköterskor leder till längre väntetider och får konsekvenser för enskilda personers liv och hälsa. Detta medför också kostnader samhällsnivå när personer blir sjukskrivna längre än vad som hade blivit fallet om de fått vård snabbare.

    Allt handlar inte om lönen, men det är en bidragande orsak till att det råder akut brist på både poliser, sjuksköterskor och socialsekreterare. Då detta är yrken inom offentlig sektor innebär det att politiker på alla nivåer har ett särskilt ansvar när det kommer till löneutvecklingen. Även om socialsekreterare är anställda av kommunen och sjuksköterskor av landstinget bör man se över detta på nationell nivå. Kan staten öronmärka pengar till lärare kan den göra det även till dessa yrkesgrupper. Det som i dagsläget skulle bli en kostnad kan i längden bli en besparing.