Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Brandattack. Synagogan i Göteborgs angreps under lördagskvällen.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Antisemitismen är Sveriges blinda fläck

Antisemitism i praktiken utövas av unga män inte av religiösa utan av rasistiska skäl. Men den ideologiska infrastruktur som krävs för att blåsa liv i antisemitismen kommer beredvilligt från aningslös svensk media som knyter samman judar med Israel.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I Malmö skanderades i fredags att: "Vi har utlyst intifada från Malmö. Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna."  (SR 8/12). Under lördagskvällen kastades Molotovcocktails mot synagogan i Göteborg, där judiska ungdomar hade fest. Som tur var skadades ingen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Tre personer i tjugoårsåldern är gripna för dådet i Göteborg. Anmälan om hets mot folkgrupp är upprättad i Malmö.

Varför detta uppflammade hat mot judar? Har nazisterna krälat fram ur sina hålor? Nej. Och det är skälet till att de svenska torgen idag inte är fyllda med spontana demonstrationer mot våld och rasism.

Rasismen är hemsk och oacceptabel när den uttrycks av fanatiska högerextremister. Då är rasismen också begriplig och kan inordnas i ett politiskt narrativ om god och ond i politiken. Men när rasism mot judar väl utövas praktiskt, på grund av deras påstådda koppling till staten Israel, då är det skrämmande tyst.  

När Forum för levande historia 2005 mätte rasistiska attityder i Sverige fann man att fem procent av befolkningen i stort hyste antisemitiska uppfattningar. Bland vuxna som betecknade sig som muslimer hyste 39 procent en ”systematisk antisemitisk hållning”.  

I en annan studie där judar tillfrågats om vem som hotat eller attackerat dem svarade 51 procent av de tillfrågade att det var någon med ”extremmuslimsk” övertygelse, 25 procent att förövaren hade vänsterextrema åsikter och 5 procent att förövaren hade högerextrema övertygelser.

Detta är alltså antisemitismens natur i Sverige. Siffrorna är likartade i Frankrike, Tyskland och Storbritannien.

När det uttrycks hat och hot mot judar i Europa så är det i huvudsak av personer som ser en direkt koppling mellan judar och Israel. Det är en rasistisk sammankoppling baserad på nationell, inte religiös tillhörighet. Det är inte religion, utan politik som är avgörande. 

De som attackerat judiska församlingar och kosherbutiker, stannar inte och ställer frågor om offrens relation och inställning till Israel. De angriper urskiljningslöst målen för att de är judiska. Det är rasistiskt hat och våld mot judar vi är vittne till. 

Våldet går att se och förklara. Men varför görs så lite för att motverka det? Kanske för att de tankefigurer som antisemiterna motiveras av är så allmängiltiga i svensk offentlighet.

”Den judiska lobbyn i USA är oerhört stark och har drivit frågan länge” skrev SVT i veckan om Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. ”Påverkan från inflytelserika judiska donatorer” har varit avgörande skrev TT i en analys i torsdags.  

TT förklarar att ”Den förmögne judiske kasinomogulen” Sheldon Adelson kom från en ”judisk familj med ukrainska och litauiska rötter” i en text om Trumps politiska inställning till Israel.  

Detta var ord som publicerades i stora svenska mediekanaler i veckan. Inte nog med att det är direkt förbryllande att lista biografiska data om Adelsons släktbakgrund, så var han inte ens Trumps största donator.  

Man överdriver alltså, medvetet eller omedvetet, för att framställa just judar som avgörande för Trumps handlande. Att det var Adelsons politiska övertygelse, som var avgörande, och inte att han har judiska rötter i Ukraina, nämns såklart inte. Det är något speciellt med just denna ”judiska lobby” som svensk media inte riktigt kan släppa.  

Det är ingen, förutom högerextremister, som skriver om den ”mäktiga böglobbyn”. Lika sällan hör man någon teoretisera om den ”muslimska lobbyn” som lyckats påverka en regering i en eller annan riktning. USA är fyllt av lobbygrupper. Men det är just grupper med judisk prägel, som är israelvänlig (motsatsen finns också), som uppmärksammas.  

Det tar inte slut där. Trump som har en judisk svärson, vilket extremhögern i USA aldrig förspiller ett tillfälle att påminna om, utövar enligt TT ”den judiska tron”. Hur är det relevant och intressant? TT förklarar inte. Men för läsaren är det uppenbart: Det var judarna som styrde Trump.  

Antisemitism i praktiken utövas av unga män inte av religiösa utan av rasistiska skäl. Men den ideologiska infrastruktur som krävs för att blåsa liv i antisemitismen kommer beredvilligt från aningslös svensk media som knyter samman judar med Israel. Den tankefigur som våldsamma antisemiter motiveras av, att judiska intressen styr, är inte förpassad till högerextrema avkrokar av medievärlden.

All rasism behöver sin ideologi och sina utövare. När det gäller det högerextrema hatet mot judar råder det noll tvivel i svensk offentlighet om problemets natur och hur det ska bekämpas.

När det kommer till det vanligast förekommande hatet och våldet mot judar i Sverige står offentligheten däremot med byxorna nere. Sannolikt för att man är en del av problemet.