Det gick åt helsike när jag skulle stava till helsike i min förra krönika. Jag stavade nämligen helsike helsicke. Och det är fel enligt en vänlig läsare som hörde av sig.
– Helsike stavas helsike och inte helsicke, sa han.
Jag var beredd att klä mig i säck och aska tills jag upptäckte att Svenska Akademien, för vilken det också höll på att gå åt helsike, i sin ordbok SAOL, som däremot inte gått åt helsike, faktiskt ger ett alternativ till helsike - nämligen helsicke.
Men tack för hjälpen, käre läsare.
I övrigt kan vi konstatera att våren har hoppat över sig själv och gått direkt till sommar. Underbart på många sätt men inte vad gäller miljön. Då tänker jag inte på den stora globala miljön utan på den lilla, jordnära - den som vi traskar runt i till vardags.
Varje år är det likadant. Så fort det blir picknickbart så slår engångsgrillarna, tomflaskorna och papptallrikarna ut i full oprakt på varenda grässlänt, i varje park och grönområde, vid varje badplats. Inte biologisk mångfald utan biologisk enfald.
I förra veckan skrev vi i GP om den omfattande nedskräpningen på badplatser i Göteborg. Överfulla soptunnor och skräp dumpat bredvid dem och dessutom skräp som inte ens har närmat sig soptunnorna.
Vi berättade också om eleverna i klass fyra i Påvelundsskolan, som bestämde sig för att göra något handfast för miljön. De städade Fiskebäcks badplats. Men på kvällen var det lika skräpigt igen.
– Det känns som om ingen bryr sig. Det finns en jättestor container här och jag förstår inte varför man inte använder den. Vi hade gjort det jättefint, sa en besviken Elin Aronsson, som är tio år.
Lucas Andreasson, 11 år, kom med det recept som borde vara självklart för alla:
– Att man tar ansvar och plockar upp efter sig. Och tar med skräpet hem om soptunnorna är fulla!
Det känns uppmuntrande med unga som vill ta ansvar, som eleverna på Påvelundsskolan. Men det är en bedrövelse med alla de vuxna som slappt lämnar sitt skräp i våra gemensamma vackra "vardagsrum", naturen. Utan hänsyn tar de sig rätten att fördärva för andra och åsamka oss alla kostnader för renhållningen. De måste vara dumma i hela huvudet, som en god vän brukar säga.
Kanske behöver kapaciteten i kommunens sophantering öka, som Miljöpartiets kommunalråd Ulf Kamne hävdar. Måhända finns det för få sopkärl. Möjligtvis behöver tömningarna ske tätare, vilket Park- och naturförvaltningens Anders Wallin menar. Så ordna då det men problemet börjar och slutar med enskilda människor som skräpar ner. Och det har de inte rätt till, varken moraliskt eller legalt. Det är nämligen olagligt att skräpa ner. Straffet är böter eller fängelse upp till ett år.
Men det inser vi alla - det är inte lätt för poliser, som har en hel del annat att syssla med, att gå fram till skräpande picknickörer och ge dem en bot på 800 kronor. Det är sannolikt mer effektivt med omgivningstryck, att vädja till natursolidaritet och driva kampanjer och upplysning - som till exempel Stiftelsen Håll Sverige Rent gör.
Varje år ger Håll Sverige Rent ut Skräprapporten. 2018 års rapport är både skrämmande och uppmuntrande läsning. Uppmuntrande därför att svenskarna, enligt en Sifomätning, är väl medvetna om problemet med nedskräpning och ogillar det. Nio av tio svenskar anser att nedskräpningen är ett samhällsproblem. Uppmuntrande också därför att såväl politiskt som ideellt och inom näringslivet ökar engagemanget mot nedskräpningen.
Men skrämmande därför att nedskräpningens omfattning är enorm. Trots att man numera inte ser så många rökare syns deras "spillning", fimparna, överallt. En miljard fimpar hamnar på gator och torg i Sverige under ett år. 80 procent av allt skräp i tätorterna är tobaksprodukter. I havet är plasten den stora boven. Åtta miljoner ton plast hamnar i haven varje år. Där finns redan uppskattningsvis 150 miljoner ton plast eller 580 000 plastbitar per kvadratkilometer. Särskilt illa utsatt är vår egen Bohuskust.
Vi svenskar ogillar inte bara nedskräpningen. Vi oroar oss också över de globala miljöfrågorna. Enligt SOM-institutets mätning av vad svenskarna oroar sig mest för så är fyra av frågorna av de fem i topp miljörelaterade. Och vi har anledning att vara oroliga.
Den globala uppvärmningen fortsätter och det kommer att bli oerhört svårt att nå de globala klimatmålen. Golfströmmen har saktat ned. Stora barriärrevet i Australien är i stort sett utplånat. Arktis havsisar smälter. Djurarter och växter hotas och känsliga ekosystem kan gå under.
Givetvis kommer jag nu att få höra av så kallade "klimatskeptiker" eller "förnekare" att jag pratar smörja, att det inte är bevisat att människan åstadkommer förändringarna, att problemen inte existerar, att hela frågan om global uppvärmning är en konspiration och att Donald Trump är den ende som förstått!
Må så vara men för egen del har jag kommit till den enkla slutsatsen att jag hellre litar till alla de välrenommerade forskare som ser problemen och vill göra något åt dem än den lilla spillra som förnekar. För om världens klimatforskare skulle ha fel om klimatförändringarna, vad är det hemskaste som kan hända? Jo, vi får en renare, tryggare värld med fler arter. Men har de rätt och världen inget gör så går vi mot oåterkalleliga och katastrofala problem. På vanlig svenska: det går åt helsike.
Till att börja med kan var och en bidra i det lilla genom att ta vara på sitt eget skräp till lands och till sjöss denna, åtminstone till att börja med, härliga sommar! Gör vi inte det så går det åt helsike också med närmiljön!
