Torsdagen den 17 september körde SVT en samsänd dansk-svensk debatt mellan debattörer och politiker om flyktingkrisen. I studion fanns bland andra den svenska regeringens framtidsminister, Kristina Persson (S). Vid den här tidpunkten hade den danska regeringen publicerat en annons i libanesiska tidningar vars budskap var att landet stramade åt flyktingmottagandet. Annonsen tolkades som att de danska politikerna ville signalera att människor inte skulle söka sig till Danmark. På frågan om den svenska regeringen skulle kunna göra något liknande svarade Kristina Persson: "absolut inte". Den danska regeringens agerande var "cyniskt", enligt ministern.
Man ska vara försiktig med sina profetior, även om man tituleras framtidsminister. Under torsdagen meddelade migrationsminister Morgan Johansson (S) att alla asylsökande inte längre kan garanteras boende i Sverige. I Aktuellt förklarade Johansson dels att: "antingen ordnar de boende själv, eller så får de vända om /.../ Jag tror att det kan få en dämpande effekt", dels att det är bättre att ha boende i Tyskland, än att inte ha något boende i Sverige. Under fredagen deklarerade finansminister Magdalena Andersson (S) att hon inte vet hur stor notan för det svenska mottagandet under innevarande år blir samt att: "Vi har inte plats för fler". "Cyniskt", kanske den socialdemokratiska framtidsministern tycker.
I den svensk-danska debatten från september gjorde Kristina Persson nämligen klart att: "Det kom i fjol ungefär 600 000 flyktingar till Europa, till EU. Och vi är ungefär 500 miljoner, det motsvarar ungefär, om vi säger att EU är en ö med 500 invånare, det är som om det kom en person till den ön med 500 människor. Det klarar vi enkelt. Vi skulle kunna klara två personer till den här ön också om vi hjälptes och delade på ansvaret". "Och du tycker att Danmark borde klara det?", frågade programledaren. "Absolut, Danmark är ett väldigt välfungerande land", replikerade framtidsministern. Men, hur många kan Sverige ta emot undrade programledaren. "Det där är en fråga som inte går att besvara. Vi klarar bra av det som kommer i dag, och det är många."
Att något är välfungerande i dag betyder emellertid inte att det är det i morgon. Tvärtom är en förutsättning för att ett välfungerande system ska bestå att man handskas varsamt med det. Att fler och fler inser det är ett viktigt första steg. Men, kommer någon kanske invända: situationen har kraftigt förvärrats sedan september, ingen kunde förutse dagens alltmer krisartade läge.
Emellertid måste politiker och journalister kunna tänka två steg före. Långt innan dagens situation blev ett faktum kunde man resonerat kring fri rörlighet kontra reglerad migration. Ett filosofiskt resonemang som ställt en inför ett val. Man kan av moraliska skäl anse att det är fel med regleringar som utestänger människor på flykt varför man ska hjälpa alla som behöver. Det kan göras genom att resurser skickas till världens konflikthärdar samtidigt som man öppnar upp ambassader och konsulat så att människor slipper utsätta sig för skrupelfria flyktingsmugglare och farliga resor över Medelhavet.
Eftersom denna ekvation inte håller av ekonomiska skäl (ja, statens resurser liksom de flesta människors privatekonomi har gränser) måste man i nästa steg ta ställning till om alla som teoretiskt skulle vilja komma hit också ska ges rätt till svensk välfärd eller inte. Om man ändå landar i att invandringen ska förbli reglerad, vilket är det enda sannolika då politikerna lägger allt krut på hur andra länder ska tvingas ta emot och inte på hur regelverket ska upplösas, kan nivåerna regleras upp eller ner, inte minst med utgångspunkt i vår mottagningsförmåga. Personligen anser jag att vi bör eftersträva fri rörlighet, men att det är oförenligt med världsläget och den svenska välfärdsmodellen. Om något visar de senaste veckornas utveckling att ett litet land inte kan avvika från resten på det sätt som är fallet i dag.
Samtidigt som såväl den socialdemokratiska finansministern som migrationsministern kommit till denna insikt, anser regeringspartnern Miljöpartiet att analysen är felaktig och att Sverige visst kan göra mer: privatpersoner kan få 2000 kronor per inneboende asylsökande per månad.
Initiativet är hedervärt men visar på två saker: Miljöpartiet saknar krisinsikt och verklighetsförankring, och splittringen mellan S och MP blir bara större och större. Svenskt mottagningssystem befinner sig i kollaps, så också regeringssamarbetet. Det är det sista Sverige behöver i en historiskt svår situation. Och under tiden går tiden. Socialdemokraterna behöver göra sig av med MP och tillsammans med Moderaterna finna en blocköverskridande överenskommelse à la 1989 års Luciabeslut.
Läs också: "Den nödvändiga viljan saknas hos övriga EU-länder"
