Befinner man sigute på västkusten den här sommaren är det lätt att tro att det är en värld som står stilla. Borta är visserligen fattigdomen och merparten av de små fiskebåtarna. Västkusten har förändrats - från karg livsmiljö till trevlig semesteridyll. Men i övrigt verkar det mesta vara orörligt och stilla.
Under vattnet är det annorlunda. Det hav som västkustbornas far- och morföräldrar växte upp med är sig inte likt, på något sätt.
Detta var något som många som jobbat med havsmiljön på västkusten misstänkt länge. Men det är först nu som man med säkerhet kan jämföra studier över tid. Under en lång tid utfördes artinventeringar fläckvis och utan att systematiskt jämföra med tidigare material.
Många marinbiologer misstänkteatt djurlivet förändrades och försämrades, men kunskapen om exakt hur snabbt det förändrades saknades delvis. Mellan åren 1921-1938 inventerade Göteborgs naturhistoriska museum, under ledning av Leonard Axel Jägerskiöld, artrikedomen på västkusten.
Jägerskiölds inventering gick ut på att man tog prover på en rad olika platser och sammanställde fynden. Med start 2006 påbörjade Svenska artprojektet en liknande inventering, med utgångspunkt i Jägerskiölds fyndplatser.
Slutrapporten som utkom i våras förtjänar mer uppmärksamhet. Det var första gången som det med säkerhet gick att säga något om hur artrikedomen förändrats, och – vilket är viktigt – hur den har blivit fattigare.
Sedan 1920-talet har tre fjärdedelar av alla arter minskat i omfattning. Mer än hälften av alla arter har försvunnit. Havsmiljön har förändrats och med den de djur och växter som finns där.
Mycket av påverkanhar vi som västsvenskar ingen makt över. Den tunga trafiken, utsläppen och nedskräpningen som sker på annat håll är det svårt att på västkusten göra något åt. Det som görs är ändå viktigt. Utmed västkusten finns flera projekt där öbor och de som vistas vid havet samlar skräp och håller rent efter sig.
Även enskilda personer kan göra mycket. I stället för att ligga i hammocken och läsa romaner har den politiske redaktören för Dagens Industri, PM Nilsson, ägnat sommaren åt att hålla rent på en ö i Karlskronas skärgård. ”Jag har umgåtts så mycket med ön att det minsta jag kan göra är att städa den” berättar Nilsson (BLT 27/7).
Den inställningen har redan många västkustbor. Förhoppningsvis får fler den inställningen när de inser hur mycket vi påverkar artrikedomen.
Varje stycke skräpsom hamnar i vattnet bidrar till artdöden. Varje gång en båt framförs i skyddade miljöer riskerar djurlivet ta skada. Människan kommer inte försvinna från västkusten men många arter riskerar att göra det om inte utvecklingen vänds riktigt snabbt.
