Att bli äldre är svårt. När man inte längre kan ta hand om sig själv blir man beroende av att vården gör det åt en. Men vad händer när man inte kan göra sig förstådd på sitt eget språk?
Nej, det handlar inte om äldre med utländsk bakgrund och annat modersmål än svenska. Det handlar om äldre som har svenska som modersmål.
Kommunalarbetaren har gjorten stor granskningav vilka konsekvenser det kan få, både för brukare och övrig personal, när människor som arbetar inom äldreomsorgen inte kan svenska (12/6). Det är bedrövlig läsning.
Larm missas på grund av personalens bristfälliga svenska. En brukare får sitta på altanen i timtal, för att timvikarien inte har förstått att vederbörande vill gå in. Personal utför inte sina arbetsuppgifter ordentligt på grund av att de har svårt att förstå instruktionerna från arbetsledaren.
I flera kommuner har bristen på svenskkunskaper lett till Lex Sarah-anmälningar. Personalen har alltså känt sig tvingad att anmäla situationen till kommunen på grund av missförhållanden eller att det har funnits påtagliga risker för missförhållanden.
Förutom att språksvårigheterna orsakar problem för de äldre blir den tunga arbetsbördan än tyngre för de andra som arbetar inom äldreomsorgen. De behöver både ta ansvar för sina kollegers bristfälliga svenska och ta över vissa av deras arbetsuppgifter.
Varför anställer man egentligen personal som saknar svenskkunskaper?För det första finns det inga tydliga språkkrav för anställda inom äldreomsorgen. Det är upp till kommunerna själva att bestämma hur god svenska personalen bör kunna.
För det andra behöver man alla händer man kan få inom äldreomsorgen. Redan i dag råder skriande brist på personal. Och det kommer att bli värre framöver när befolkningen blir äldre och vårdbehovet ökar.
EnligtSKL:s rekryteringsrapportfrån i februari är äldreomsorgen en av de verksamheter inom välfärden som är i störst behov av fler anställda. Samtidigt visar enmedlemsundersökninggjord av Kommunal att 27 procent av de som arbetar inom äldreomsorgen vill byta jobb inom tre år, särskilt de yngre vill lämna.
Personalbristen är ett bidragande skäl till att regeringen slussar nyanlända till äldreomsorgen, bland annat genom ”extratjänster” – en anställningsform som helt och hållet bekostas av staten.Extratjänsterna är inte bara till för att skapa jobb åt nyanlända och långtidsarbetslösa inom välfärden, tanken är att de ska utgöra en resurs och avlasta och stötta övriga anställda. Utifrån Kommunalarbetarens granskning verkar det som att effekten kan bli den motsatta. Situationen blir svårare för de andra när de behöver ta på sig sina icke-svensktalande kollegers arbete eller hålla ett extra öga på att uppgifterna utförs korrekt.
De som arbetar inom äldrevården kan i värsta fall byta bransch, vilket många också verkar vilja göra. Men de äldre har ingen möjlighet att lämna äldreomsorgen. Det är olyckligt att de ska behöva drabbas av samhällets misslyckanden. Att bli äldre är svårt nog.
