Tänk om det inte hade skett i Bryssel. Tänk om det hade exploderat en bomb på centralen i Göteborg eller i Stockholms tunnelbana. För tio eller femton år sedan hade det låtit långsökt och alarmistiskt, inte händer väl sådant här?
Det går inte att vara lika naiv i dag, inte efter att självmordsbombaren Taimour Abdulwahab sprängde ihjäl sig själv i centrala Stockholm mitt i julhandeln 2010. Förra året, vid den årliga konferensen Folk och Försvar, meddelade Säkerhetspolisen att den har avvärjt två terrordåd på svensk mark i närtid.
Sverige har, hittills, varit förskonat. Men hur skulle vi klara av en storskalig terrorattack? Har svensk blåljuspersonal verkligen den utbildning och den kapacitet som krävs för att hantera en sådan typ av situation?
Det finns en del inom de berörda organisationerna, det vill säga poliser, räddningstjänst och ambulansvårdpersonal, som själva är tveksamma. Det visar en färsk avhandling från Umeå universitet, skriven av Annelie Holgerson. Enligt en undersökning gjord av Holgerson anser bara 35 procent av de svarande att de vet vilka uppgifter som ska utföras vid ett attentat. Endast 31 procent svarade att den egna organisationens förmåga att hantera ett attentat är hög, poliserna är särskilt skeptiska.
Generellt sett sticker poliserna ut i undersökningen, de har inte särskilt hög tilltro till vare sig sin egen kunskap eller till sin organisations kapacitet.
Det är oroväckande att det finns personal inom blåljusverksamhet som inte själva anser sig ha den kunskap som krävs, eller att deras organisation har det.
Rikspolischefen Dan Eliasson frågades ut om undersökningens resultat i Ekots lördagsintervju (SR 26/3). Han avfärdade resultaten direkt och sade att polisen visst vet vad de ska göra och vilka de ska kontakta i det läget. Det känns inte särskilt trösterikt, inte minst med tanke på att Polisförbundet inte håller med Dan Eliasson.
Lena Nitz, ordförande för organisationen, skriver i en debattartikel att hon själva inte vet huruvida svensk polis skulle klara av ett terrorangrepp (Aftonbladet 2/4). Hon föreslår ett stresstest för att pröva förmågan. Det skulle fler blåljusverksamheter behöva göra, gärna i samverkan.
Vi måste kunna förlita oss på att de som ska beskydda oss i en krissituation själva har förtroende för sin och sin organisations förmåga. Om så inte är fallet är det läge att ändra på det, nu.