Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Abramowicz: Fetma är en klassfråga

    Det krävs en större samhällelig medvetenhet för att se till att barn inte drar på sig hälsoproblem som får konsekvenser för resten av livet. Övervikt och ohälsa är ännu en form av utanförskap, skriver gästkolumnist Naomi Abramowicz.

    GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

    Det är dubbelt så stor risk att en fyraåring i Angered är överviktig eller fet jämfört med en som bor i Örgryte. Det visar en genomgång gjord av Landstinget Sörmland som har gjort en sammanställning av fyraåringars vikt i 19 landsting.

    Hälsa är en klassfråga. Barn som bor i områden med låg socioekonomisk status är fetare än de som bor i rikare kommuner. Samma mönster återkommer gällande motion. Barn vars föräldrar är höginkomsttagare idrottar mer än de vars föräldrar är låginkomsttagare.
    Övervikt återfinns inte enbart bland grupper med lägre inkomst. Det är ett problem i alla samhällsklasser. I dag är hälften av alla svenskar är överviktiga eller feta. Tio procent av alla barn i förskoleåldern är överviktiga.

    Det krävs inte en doktorsavhandling för att inse att samhället är upplagt för att människor ska bli feta. Maten är kaloririk, det finns en uppsjö av uppfinningar som gör att vi slipper röra på oss och vi lever allt mer stillasittande liv. De flesta, både vuxna och barn, skulle må bättre av att äta nyttigare mat och röra på sig mer. Men det är svårare att göra något åt vuxnas hälsoproblem. Det är en hårfin gräns mellan folkhälsofrämjande arbete och förmynderi. Vuxna varken kan eller bör tvingas att röra på sig, oavsett hur välgörande det vore för dem.  

    Däremot bör man försöka hjälpa barn innan det är för sent. Den som är överviktig som barn löper större risk att bli överviktig som vuxen. Då följer en rad hälsoproblem, både fysiska och psykiska. Där finns ett samhälleligt ansvar att försöka utjämna klasskillnaderna och se till att de inte går i arv. Ett första steg är att vården i större utsträckning försöker identifiera barn som är överviktiga. Ju tidigare man kan sätta in insatser och förändra ohälsosamma beteenden desto bättre. 

    Men det är inte enkelt. Dels på grund av att föräldrar ogärna vill höra att deras barn är tjocka, vissa upplever det närmast som ett angrepp på dem. Dels på grund av att en del kulturer har andra normer om hälsa, mat och vikt. En tänkbar lösning, som rekommenderas av Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket, är grupputbildningar där föräldrar från etniska minoriteter får lära sig mer om betydelsen av goda matvanor och motion.

    Att hjälpa barn att bli mer hälsosamma handlar inte enbart om vad som borde göras, utan även om vad som inte borde göras. I somras fick elever i Sverige, på initiativ av regeringen och Vänsterpartiet, gratis sommarlovskort i kollektivtrafiken. Det låter generöst. Men det ger barn ytterligare ett skäl att inte röra på sig, att skippa cykeln eller promenaden och ta bussen i stället. 

    Ett annat problem är att vissa friskolor försöker lockar gymnasieelever med lunchkuponger som kan användas på kaloristinn snabbmat. Det hjälper inte. Det krävs en större samhällelig medvetenhet för att se till att barn, särskilt de som har sämre förutsättningar, inte drar på sig hälsoproblem som får konsekvenser för resten av livet. Övervikt och ohälsa är ännu en form av utanförskap.