När hans föräldrar kom till Sverige 1982 hade de fattat ett beslut, de skulle bli en del av det nya landet.
– De hade med sig inte mycket mer än de kunde bära i sina händer.
Adam Cwejmans bok Välviljans rasism tar rygg på integrationsdebatten. Och han gör det inte på något finkänsligt sätt. Väl medveten om att han med sin bakgrund har ett mandat, men att det inte sträcker sig hur långt som helst. Ingen som diskuterar flykting- och invandrarpolitik kan räkna med att undgå kritik och anklagelser. Från något håll. Det har han inget emot heller.
Men han värjer sig emot självutnämnda förortsföreträdare som i antirasismens namn skott sig på att göra invandrarna till ett kollektiv utan möjlighet eller vilja att på egen hand integreras. Offerstämpeln är förödande menar Cwejman.
Föräldrarnas öde, flykten från Polen och beslutsamheten att bli svenskar är en viktig bakgrundskuliss. Släkten har en historia av att vägra vara offer. Det är vad Adam Cwejman vill förmedla. Göteborgaren som var ordförande för Liberala ungdomsförbundet, numera på liberala tankesmedjan Timbro, vill lyfta invandrarskapet ur invandraren. Med tesen att antirasismen ibland gör människor till offer sällar han sig till en liberal skola som är befriande uppriktig och rak både vad gäller utmaningar och att klä av myter kring invandring. En uppdaterad liberalism som både förstår och talar om det mångkulturella samhällets svårigheter.
Cwejman beskriver den svenska och europeiska diskussionen kring invandring som svartvit. Svårigheterna att hantera utmaningarna ger tvära kast. Pendeln har i flera länder svängt från den mångkulturella idén om att etniska grupper ska kunna leva sida vid sida väl isolerade från varandra till att "assimilera de som inte är som vi". Lösningen är en väg som tillåter både och.
– Det behövs tolerans för myriaden av kulturer samtidigt som man inte ryggar undan från det gemensamma projektet, skriver Cwejman.
Och han bottnar i att invandrarnationerna måste enas kring självvalda identiteter som knyter an till framtiden, inte till rötterna. Med sin egen identitet sammansatt av brokiga gener, grekisk ortodox, polsk katolik och jude förstår han värdet av att vara stolt över sin historia men också nödvändigheten av att bygga på framtiden.
