Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Sofie Löwenmark, Johan Ingerö och Naomi Abramowicz.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

2018-års ledarkolumnister spår framtiden

Inför det nya året har vi på ledarsidan frågat våra nya kolumnister, varav några är bekanta namn, om vad som väntar oss och vilka som kommer vara årets viktigaste frågor.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Johan Ingerö, välfärdsansvarig Timbro
Det som mest kännetecknar dagens politiska debatt är inte någon enstaka fråga, utan att vi numera har så djupt skilda perspektiv. Det är inte som när alla trätte om kärnkraften, EU eller löntagarfonderna. Då tyckte vi olika om enstaka stora frågor.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Och det gör vi fortfarande. Men framförallt är vi oeniga om vilka frågor som över huvud taget är relevanta. Där någon ser invandringen som den stora överlevnadsfrågan anser någon annan att vi borde fokusera fullt ut på klimatförändringarna. De här perspektivkonflikterna lär färga det år som ligger framför oss, och det talar för en verklig skälldebatt fram till höstens val. Och förmodligen även en bra bit bortom det.

Naomi Abramowicz, frilansskribent
De senaste åren har den politiska debatten kommit att handla alltmer om kampen om verklighetsbilden. Det finns framförallt två skolor. Den ena menar att det aldrig har gått bättre för Sverige. Den andra anser att Sverige har gått sönder. Vilket politiskt block som tycker vad beror oftast på vilka det är som styr landet. Innan han började styra landet ansåg S-ledaren Stefan Löfven att allt var på väg åt skogen.

Nu är Sverige helt plötsligt ett föregångsland som ej bör kritiseras, åtminstone inte så att utländska reportrar hör. Striden mellan de olika skolorna kommer att bli alltmer intensiv under valåret. Gissningsvis anser statsminister Löfven att han har lagat det som var trasigt. Det behövdes bara fyra år av rödgrönt styre.

Hamid Zafar, rektor
Segregation och utanförskap kommer fortsatt vara viktiga frågor under 2018. Både på lokal nivå i Göteborg samt på riksnivå. Nyligen släppte Social Resursförvaltningen den viktiga rapporten Jämlikt Göteborg. Den visar på att situationen är fortsatt allvarlig och att gapet mellan de som har det sämst och de som har det bäst i staden ökat sedan den förra rapporten 2014. De långsiktiga konsekvenserna av en sådan utveckling kan vi alla ana. Frågan bör ligga överst på dagordningen för stadens politiker.

I januari får vi även en ny myndighet, Delegation mot segregation. Regeringen beskriver det som en myndighet som ska bidra till att lyfta socialt utsatta områden och bryta segregationsmekanismer strukturellt. På pappret kanske Sveriges viktigaste myndighetsuppdrag. Låt oss hoppas att det inte blir en ny variant på Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, som i praktiken inte bidragit med mycket i arbetet mot extremism. 

Ulrica Schenström, konsult
Viktigaste frågan i valet 2018? Den svåraste frågan man kan ställa till en politisk analytiker är exakt den. Det beror nämligen på vad som händer i vår omvärld. Gör vi en aktuell utblick så ser vi en värld som är orolig. Trump, metoo-rörelsen och Brexit är bara några exempel på att krav på förändring kommer underifrån och inte från etablissemanget.

Detta är början på en revolution som kommer att förändra hur maktstrukturerna ser ut för lång tid framöver. 2018 kommer därför handla om det svenska etablissemanget klarar av att hantera och leverera det vi medborgare behöver i form av trygghet; vård, omsorg, jobb, brottsbekämpning och bostadsbyggande. Partier som inte levererar och som inte tar väljarna på allvar kommer straffas hårt.

Sofie Löwenmark, frilansskribent
Under valåret 2018 tror jag att fokus i hög grad kommer att ligga på statens grundläggande skyldigheter gentemot medborgarna i fråga om fungerande sjukvård, fungerande skolor samt polis och rättsväsende. Att grova våldtäkter och i viss mån även mord inte hinner utredas är lika ovärdigt som oacceptabelt. Tiden är förbi för förskönande påståenden om ökad trygghet och nedgående brottslighet.

Vi måste åter få en fungerande poliskår och en betydligt större sådan. Här gäller det att presentera trovärdiga lösningar för väljarna, utan skygglappar såväl som krigsretorik. Får jag önska vill jag gärna se en bredare diskussion om vad skattemedel bör finansiera och vad som ska prioriteras. Ju förr en sådan fråga lyfts, desto bättre.

Håkan Boström, doktorand Uppsala universitet
Det finns egentligen flera kandidater till rollen som 2018 års viktigaste politiska konflikt. En fråga som lär ges stort utrymme i valrörelsen är brott och straff. Otryggheten och den faktiska brottsligheten ökar, i synnerhet i de så kallat särskilt utsatta områdena. Jag skulle dock vilja lyfta en annan fråga som på sätt och vis är mer grundläggande: den om hotet mot demokrati och yttrandefrihet.

Från allt fler håll ifrågasätts att vanliga människor på ett helt annat sätt än tidigare kan göra sin röst hörd. Inte sällan sker det med ett Orwellskt nyspråk, där inskränkningar i yttrandefriheten beskrivs som värnande av fakta, kvalitet och försvar mot påstått ryska nättroll – medan demokratin anses hotad av för stort folkligt inflytande. 

Malcom Kyeyune, frilansskribent
Kalla mig cynisk, men i ett läge där SD:s valkampanjsfilm har drygt en halv miljon röster krävs det någon överdriven fantasi för att se tangentens riktning. I supermakten USA lägger man ner pengar på hangarfartyg och debatterar militärens budget; i den humanitära stormakten står istället striden om vem som ska betala - och leva med konsekvenserna av - de senaste årens humanism.

Staten skjuter över ansvar på kommunerna, som i sin tur försöker skjuta över ansvar på andra. Men vem kommer i slutändan att få betala? Vad händer i nästa lågkonjunktur? Och hur vänder Sverige den numera helt uppenbara ökningen av osäkerhet och kriminalitet i det långsamt uppluckrade våldsmonopolets följd? 

Ann-Charlott Altstadt, skribent
 I valrörelsen 2018 står så slaget om Sverigebilden men den striden har snurrat ideologiska kompasser som både omplacerat och polariserat positioner i det politiska koordinatsystemet. Det går jättebra för Sverige hörs från vänsterföreträdare. Medan frågor kring ökad ojämlikhet och marginalisering med dess konsekvenser numera kallas svartmålning och har getts bort till borgerligheten under namnet utanförskap.

Inga partier har några lösningar förutom att otillräckligt lappa och laga. Från alla håll hörs då högtidligt värdemarkerande kring humanism eller olika rättigheter samt högljud smutskastning för att överrösta larmande samhällsproblem vare sig det gäller misslyckad integrations- och invandringspolitik eller destruktiva marknadslösningar. 

Stig-Björn Ljunggren, S-märkt statsvetare
2018 blir ett valrörelseår på temat ”vilket parti åker ut?” och ”vem tar vem?”. Sakpolitiken blir trygghetsfrågor (skjutningarna fortsätter) och välfärdsfrågor. Men också angenäma problem som hur arbetslösa ska matchas med bristen på arbetskraft. Internationellt fortsätter Trump sin revolution.

Kina tydliggör sig som världens ledande makt. Vi fortsätter att: oroa oss över Rysslands destruktiva beteende, sörja EU-projektets misslyckande och yvas över folkvandringarna. Allt fler blir nationalister och traditionalister. Huvudkrympning och nymoralism grasserar. Och till sommaren avgörs om vår ängsliga regering vågar avskaffa lagen som kräver att den som anordnar dans måste få tillstånd av polisen.

Nils Lundgren, fil.dr nationalekonomi
Vi står inför tre historiskt fundamentala förändringar: Västvärldens inflytande sjunker snabbt. Pax americana går mot sitt slut och Asien tar över, klimatfrågan leder till stora kostnader ekonomiskt och politiskt., invandringstrycket medför politiska konflikter som destabiliserar Europa. Det första och det andra utgör inga direkta kriser under 2018. Det sista kan utlösa kris i EU-projektet.

Dessutom: Italiens vacklande banksystem utgör ett hot mot eurozonen och Brexitförhandlingarna hotar hela EU. Nästa internationella finanskris kommer, men inte 2018.  Vi har dessutom valår i Sverige med sänkt förtroende för politikerna, svårigheter att bilda hållbar regering, konjunkturnedgång på väg, bostadspolitiken låst och förvärrade problem med invandringen. Slutsats: EU-kris och det svenska valet blir huvudfrågorna.    

Isak Skogstad, lärare
De sociala, politiska och ekonomiska klyftorna mellan olika samhällsgrupper kommer att vara en av de viktigaste politiska frågorna under 2018, men med tanke på frågans magnitud lär den vara aktuell under en lång tid framöver.

Dessa samhälleliga motsättningar måste hanteras politiskt, och det kanske viktigaste verktyget för att stärka gemenskapen och det demokratiska samtalet är genom det gemensamma skolsystemet. Dessvärre har den svenska skolan misslyckats med sitt kunskapsuppdrag under 2000-talet, vilket kommer få påtagligt märkbara konsekvenser. Med mina texter kommer jag att fokusera på vilka steg vi kan ta för att återställa skolan som en samhällsbärande institution