Åsiktskorridoren är död

Det kan vara svårt att förstå vad som hänt om det är den moraliska upprördheten i Stockholms största lokaltidning som färgar ens världsbild.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Tidigare i veckan hamnade jag i en diskussion med en journalist som växelvis bor och verkar utomlands och i Sverige. Nu är personen i Sverige en vända igen och försöker få kläm på läget efter en lång utlandsvistelse. Han ställde en fråga till mig efter att ha följt debatten om författaren Katerina Janouch intervju om Sverige i tjeckisk tv. Frågan han ställde till mig handlade om den så kallade åsiktskorridoren, och om inte något hänt med den.

Så här formulerade sig personen: Jag måste säga att jag inte tycker att Janouch och andra som delar hennes bild av Sverige numera alltid kan sägas slå ur underläge och alltid körs över av någon slags majoritetspk-elitmobb i medierna. I Janouch-debatten är det faktiskt så att många fler röster försvarat henne och läxat upp Dagens Nyheters kritik av hennes tes, än tvärtom. Är det inte så att åsiktskorridoren breddats rejält på senare tid?

ANNONS

Jag tror att han har rätt. Det finns inte längre en åsiktskorridor med lågt i tak som hämmar diskussionen om och analysen av den svenska migrations- och integrationspolitiken. Alltså den debatt som gav upphov till begreppet åsiktskorridoren.

Visst, det finns enstaka röster som fortfarande klänger sig fast i den, till exempel DN:s kulturchef Björn Wiman, Aftonbladets tf chef för ledarredaktionen Anders Lindberg och en del kolumnister och ståuppkomiker. Men de har förlorat debatten i sak. De äger inte längre något problemformuleringsprivilegium.

Men DN då, tänker du nu. Det är väl en blytung röst i debatten? Nej, det är just det tidningen inte längre är. DN är en lokaltidning i Stockholm som råkar vara rikslikaren för Stockholmsbaserade journalister och en del politiska kommentatorer.

Men utanför Stockholms tullar finns det ingen som läser DN slaviskt längre, och ser dess opinionssidor som facit. Där läser folk lokaltidningen istället. De stora Stockholmsredaktionerna har tappat sin tidigare unika rätt att på egen hand sätta dagordningen.

Ett exempel på detta är ledarsidan i den tidning som du nu läser, och den turnaround som sidan gjort det senaste året. Tack vare det nya digitala landskapet som opinionsjournalistiken är skräddarsydd för klev GP:s ledarsida rakt in på den nationella scenen, fast ur ett Göteborgsperspektiv, och klämde till Stockholmsdrakarna Aftonbladet och DN rejält.

ANNONS

Det resulterade föga förvånande i att delar av den politiska och mediala tyckareliten fick skrämselhicka och började producera rapporter och artikelserier som moteld. Dessa visade sig, i synnerhet i det senare fallet, inte vara särskilt väl researchade eller ens faktabaserade. Därmed föll syftet som var att visa allt det hemska som väntade när GP:s ledarsida plötsligt hade den dåliga smaken att skriva om annat än lokal Göteborgspolitik, och dessutom med fel vinkel och slutsats.

Vad vill jag då säga med allt detta? Jo, helt enkelt proklamera att åsiktskorridoren är död. Må den vila i frid. Den drevs förvisso av en välmenande tänkt omsorg om sin nästa, men det praktiska resultatet blev det rakt motsatta.

ANNONS