Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Även kompisen som alltid gör bort sig kan vara bra att ha

Är det inte lika bra att ”miljöpajasarna” åker ut en gång för alla? Det räcker med att vara bara en smula insatt i miljöfrågor för att se att MP gör nytta i svensk politik, skriver gästkolumnisten Padma Schrewelius.

När andra dansar runt julgranen hoppar Miljöpartiet små grodorna runt riksdagsspärren i opinionsmätningar, senast på 3,9 procent.

MP har blivit en tacksam hackkyckling. Var missnöjet kommer ifrån är inte svårt att se. Alliansen, som tidigare betraktade dem som en intressant samarbetspartner ser nu MP som motståndare och har allt att vinna på att framställa dem som tomtar. Dessutom får MP del av skulden för de öppna gränserna under Reinfeldt-eran.

Lägg därtill på den oproportionerligt stora mängden skandaler. Senast förmörkades deras välbehövliga segervecka, efter att ha övertygat Socialdemokraterna om att fler ensamkommande skulle få stanna, av påståenden om sexuella trakasserier och anklagelser om otillbörliga rysskontakter.

Men den mest förödande kritiken kommer nog ändå inifrån partiet. Sedan regeringstillträdet har en dogmatisk ”fundis”-falang, ledd av Carl Schlyters utbrytarkvartett i riksdagen, velat göra varenda politisk eftergift mot S till en kabinettsfråga. Nog för att det är sympatiskt med en mindre hierarkisk partikultur där förtroendevalda får följa sina egna övertygelser snarare än piskans, men det ser bra muppigt ut inför väljarna med höga företrädare som konstant offentligt deklarerar att deras eget parti är uselt.

Fundisarna hävdar att partiet sjunker i opinionen för att man har tappat sina värderingar och visioner, men i verkligheten är nog väljarna mest trötta på käbblet. Att den största väljarflykten har skett till S som är betydligt mer realpolitiska än MP motsäger nämligen den teorin.

Är det då inte lika bra att ”miljöpajasarna” åker ut en gång för alla? Det räcker med att vara bara en smula insatt i miljöfrågor för att se att MP gör nytta i svensk politik.

Vi behöver inte ens tala i domedagstermer om klimatförändringarna. Det finns värden såsom rena hav och djurrätt som har få trovärdiga förespråkare i svensk politik utanför partiet.

Men vad kan det lilla svenska Miljöpartiet göra då? Vi kan börja med vad de redan har gjort. Trots brunkolsskandalen, som naturligtvis inte ska trivialiseras, är det mycket tack vare dem lilla Sverige är världsledande i klimatpolitik. De hade även en avgörande betydelse för att det globala Parisavtalet blev av.

Dessutom händer det en hel del i det lilla. Exempelvis de 200 miljoner som satsas för att åtgärda de låga grundvattennivåerna har inte lett till några stora rubriker, men däremot hade det nog blivit många sura miner om dricksvattnet hade sinat. Det är viktigt med en politik som inte bara ser till vad som väcker reaktioner under mandatperioden, utan satsar på de långa linjerna.

Det är långt ifrån omöjligt att MP faktiskt åker ur riksdagen. För medan Kristdemokraterna kan räkna med stödröster nu när Moderaterna har återhämtat sig, är det tveksamt om MP har samma stöd från sossar. Trots det nuvarande regeringssamarbetet ligger de värderingsmässigt egentligen långt ifrån varandra.

Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det vore synd om det hände. För även den där kompisen som alltid gör bort sig kan vara rätt bra att ha när allt kommer omkring.

Mest läst