Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Ledare: Långt kvar till fred i Ukraina

    Skälen för optimism är skrämmande få.

    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Efter 13 timmar vid förhandlingsbordet i vitryska Minsk kom representanterna för Ryssland, Ukraina och de proryska rebellerna i östra Ukraina ut med ett undertecknat avtal om eld upphör från söndag. Därtill en handlingsplan för en permanent lösning av konflikten. Om detta innebär ”fred i vår tid” återstår dock att se.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Frankrikes president François Holland sträckte sig mycket långt när han kommenterade att avtalet ger ”seriöst hopp, även om inte allt är klart”.

    Enligt avtalet skall det rebellkontrollerade området, alltså den del av Ukraina som Ryssland ockuperar via ombud, ges en speciell status. Redan i denna formulering gömmer sig två anledningar till fortsatt konflikt.

    Ukraina och de ryskkontrollerade rebellerna har olika uppfattning om vad som är rebellkontrollerat område. Stora områden är omstridda och föremål för hårda strider.

    Formuleringen ”speciell status” rymmer nästan vad som helst. Ukraina går med på viss autonomi inom Ukrainas gränser. Rebellerna kräver i praktiken självständighet.

    Det pekar mot samma handlingsmönster som på Krim där en rysk invasion, direkt och indirekt via ”rebeller”, resulterade i kort ”självständighet” och snabb anslutning till Ryssland.

    För att kunna värdera fredschanserna är det viktigt att komma ihåg konfliktens grundorsak och motiv. Utan ryskt angrepp hade det inte funnits något krig i Ukraina att avsluta. Och det ryska angreppet, som i väst ses som ett politiskt och ekonomiskt irrationellt överfall på en självständig nation, är i Putins Ryssland ett försvar av ryska intressen mot Natos och EU:s expansion österut.

    Det talar för att Ukraina förblir en konfliktzon, med eller utan krig. Det mesta Ukraina kan hoppas på, givet att inget land i väst är berett att gå i krig för Donbass, är en frusen konflikt. Ryssland behåller bytet och struntar i vad omvärlden tycker – som Turkiet ockuperat och behållit norra Cypern.

    Men att en konflikt är frusen innebär inte att den är över. Kampen om Ukraina kommer att fortsätta. Hur den slutar beror på om Ukraina kan stå emot Rysslands ekonomiska och militära påtryckningar. Den utmaningen är Ukraina inte i närheten av att klara ensamt. Landet behöver ekonomisk, administrativ och militär hjälp.

    Ekonomisk hjälp för att inte gå i konkurs. Administrativ hjälp för att få bukt med arvet efter den sovjetiska byråkratin. Militär hjälp för att kunna upprätthålla lag och ordning och förhindra att Ryssland alltför lätt finner nya anledningar att ingripa till skydd för den ryskspråkiga minoriteten.

    Samtidigt måste priset för fortsatt rysk aggression förbli högt. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har rätt när hon vill söka säkerhet för Europa med Ryssland, inte mot Ryssland. Men det får inte innebära flat eftergiftspolitik. Det är mycket för tidigt att lätta på sanktionerna.

    GP 13/2 -15