Plötsligt händer det. Ett av de etablerade partierna kryper upp ur integrationsdebattens skyttegravar och adresserar frågan om hur Sverige skall hantera kostnaderna för en kraftigt ökad invandrig, utan att vi den sakens skull skall behöva inskränka asylrätten. På DN debatt i går presenterade Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund tre förslag för att långsiktigt försöka lösa de problem som i dag resulterar i att nyanlända fastnar i långvarigt utanförskap och imorgon skulle kunna leda till att asylsökande möts av en stängd dörr.
Det första förslaget är sänkt etaberingsersättning och ett tidsbegränsat etableringsavdrag. Det andra är att i ett första skede bara bevilja tillfälliga uppehållstillstånd. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas personens rätt att stanna. Likaså om hen etablerat sig på arbetsmarknaden. Det tredje går ut på att förenkla Migrationsverkets hantering av ansökningar från länder som bedöms som säkra.
Hägglund fick omedelbart mothugg från bland annat vice statsminister Åsa Romson (MP), som sade att "det är fel signal att skicka att invandrare och flyktingar som kommer till Sverige huvudsakligen är en kostnad". Andra försökte skamlöst kleta brunt på KD-ledaren. Inte oväntat med tanke på det skyttegravskrig som gör en sakdebatt om invandring och integration så svår.
Kristdemokraternas agerande gynnar inte med självklarhet främlingsfientliga krafter. Det är tvärtom Romson med fleras ovilja att, till skillnad i från när det gäller andra politikområden, diskutera de kostnader och problem som finns när det kommer till asylmottagande och integration, som lett till att SD kunnat ta problemformuleringsinitiativet. Nu öppnas förhoppningsvis dörren till en mer seriös diskussion.
När det kommer till KD:s förslag finns där både för- och nackdelar. Generellt är särlösningar inget att sträva efter. Etableringsavdraget riskerar att öka redan bekymmersamma marginaleffekter. Bättre då att samordna ersättningarna till nyanlända med det redan existerande ekonomiska bistånd som människor utan annan försörjning är berättigade till. Det är tveksamt om det skulle innebära besparingar. Men vi skulle slippa påståendena om att asylsökande som lever i lyx. Tidsbegränsade uppehållstillstånd bör utredas närmare. Det finns både positiva och negativa effekter av en sådan reform och det är inte självklart vad som väger tyngst. Angående Migrationsverket är det uppenbart att mycket kan och måste göras för att förbättra deras rutiner.
Sammantaget så är det både modigt och klokt av Göran Hägglund att ta det här steget. Nu är det bara att hoppas på att vi i framtiden kan få en migrationsdebatt baserad på konkreta förslag istället för ett skyttegravskrig där SD används som ammunition.