Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Larsson

Bild: Kent Eng

Larssons hus hamnade mitt i ett asylboende

Västsverige Bente och Mikael Larsson visste inte vad de hade att vänta när området de bodde på skulle bli ett asylboende. Nu har de och barnen fått nya vänner och vidgade perspektiv.

I ett av alla faluröda hus på Kroppefjäll i Dals Rostock bor Bente och Mikael Larsson med sina barn Selma, Pelle, Elliot och lilla Leon. På köksbordet är kakfatet, saften och kaffet serverat.

För några år sedan bestämde sig familjen för att flytta ifrån centrum till en mer lantlig miljö. Då visste de inte att hela Kroppefjäll skulle förvandlas till ett asylboende efter bara ett år. När beskedet väl kom började tankarna att snurra, skriver TTELA:s reporter som har träffat familjen.

– Man hade hört saker i media som skapade oro, säger Bente.

– Jag tänkte på alla våra leksaker och cyklar som brukar stå utanför vårt hus, att de skulle försvinna, och jag funderade över vart jag skulle hitta alla saker, säger Mikael.

I husen runt omkring bor 240 asylsökande och när första busslasten kom 2014 kikade Bente nyfiket ut genom fönstret. Hon undrade vad det var för folk som skulle bli hennes nya grannar.

– Det blev inte som vi trodde att det skulle bli, säger Mikael.

– Det är skitkul och skönt för barnen, säger Bente.

Det ringer på dörren och dottern Selma, 10 år, hoppar piggt upp.

– Nu kommer min kompis Leija, utbrister hon och skyndar mot dörren.

Leija Ibrahim som kommer från Syrien pratar flytande svenska och har lärt Selma både arabiska och engelska ord.

Snart sitter flickorna och fnittrar febrilt vid köksbordet. Barnen, speciellt de äldsta, har fått många nya vänner.

– Ibland är det 15–20 barn som leker tillsammans, både svenska och utländska, och de kan vara ute jättelänge, säger Bente. Är det något som händer är det alltid någon som ser.

Vinterkylan gör att det för tillfället är ganska lugnt på området till skillnad från sommaren när grillarna står i gräset. Men både Bente och Mikael träffar ändå sina grannar ofta. Några har blivit goda vänner och kommer gärna på besök hos familjen Larsson.

– Det har också varit en stor julfest med alla som bor och arbetar här. Alla bjöd på mat från sitt hemland, säger Bente.

Grannarnas öppenhjärtlighet är stor och familjen blir likaså hembjudna till dem. Inte sällan får de i mötet med nyanlända många frågor om Sverige.

En man skulle gå på glöggfest och undrade hur det fungerade och en annan frågade om trafikregler. Mikael berättar att han fått många frågor kring varför asylboenden tänts på och varför människor inte gillar dem.

– Jag svarar oftast att det handlar om okunskap och rädsla, att många är rädda för att de har hört saker.

Bente jobbar deltid på asylboendet, i både restaurangen och receptionen, och Mikael arbetar ibland som nattvakt.

– Ska man ändå bo här är det gott att jobba här så att de känner igen mig, det är guld värt. Då känner vi oss trygga med varandra.

Genom att Mikael och Bente rör sig på området och känner många asylsökande får de inblick i sina grannars kultur och liv.

– I Syrien träffas männen minst en gång i veckan för att umgås, det är viktigt för dem, berättar Mikael, som ofta stött på män som dricker te och röker vattenpipa.

När han frågat varför inte kvinnorna är med har han fått till svar att de är med barnen.

– När kvinnorna själva gör något ihop är barnen med. Där ser man skillnaden, säger han.

Både Mikael och Bente tycker att kontakten med sina grannar inte bara har breddat deras perspektiv utan hjälpt dem förstå hur det är att leva som asylsökande.

– Det är inte lätt bli hitslängd och få vänta på uppehållstillstånd, berättar Bente.

Familjen har kommit att trivas riktigt bra på Kroppefjäll.

– Jag skulle inte kunna tänka mig att flytta härifrån. Barnen hade blivit otroligt ledsna, och vi med, säger Bente.

FAKTA: KROPPEFJÄLL

1911–1960 låg här Kroppefjälls Sanatorium.

Sanatoriet bytte sedan namn till Kroppefjällshemmet. Här drev landstinget utbildnings- och arbetshem för utvecklingsstörda.

1991 köpte Melleruds kommun fastigheten som tjänat som flyktingförläggning, turistanläggning samt sist hotell, spa, vandrarhem och konferenscenter. 2011 köptes fastigheten upp och drevs vidare i privat regi.

I augusti 2014 blev anläggningen ett asylboende.

Kommunen driver i dag demensboende och dagis på området.

Källa: Mikael Olsson (driftansvarig på asylboendet) och Kerstin Ljungqvist, (medförfattare till boken: När Livet tog en omväg)

Mest läst