Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Lars Vilks 13/8

Snart är Lars Vilks aktuell på trämässan i Göteborg. Men först ska han spika lite.

Vad ska du göra i helgen?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Det blir väldigt enkelt. Jag har ju en träskulptur som jag bygger på, och nu är det full turistsäsong så jag fortsätter med det. Där har jag också en liten butik där jag signerar böcker, säljer vykort och sådana saker.

Den fyllde väl trettio i år, skulpturen Nimis, gör du något särskilt kring det?

– Nej, det gör jag inte. Det var den 31 juli så det har redan varit. Sedan – jag höll ju en föreläsning i Uppsala i våras som blev avbruten, och om en vecka ska jag framföra den igen, på Barnens ö, i lite annan form. Det ska jag också ägna mig åt i helgen, att förbereda den.

Det har varit ett turbulent år för dig. Hur mår du i dag?

– Jodå. Det har ju gått bra allting. Det har varit en fördel att jag är rätt rutinerad, jag har kunnat handskas med det här på ett avslappnat sätt. Det här med dödshot är väldigt mycket en trend, man blir dödshotad hit och dit. En kollega till dig (en reporter på SVT:s Sydnytt, reds. anm) blev ju nyligen mordhotad av en politiker, och det blev en riksnyhet. Det är svårt att förstå tycker jag, det är otänkbart att det skulle ha legat någon substans i det. Det cirkulerar så mycket dödshot att man får sortera vad som faktiskt har något med sig. Det mesta är sådant som folk bara vräker ur sig. Jag får massvis av det, och det mesta är bara att lägga åt sidan.

Men är det okej att dödshota någon om man "bara vräker det ur sig"?

– Nej, det är det inte, men jag tror också att det är svårt att få stopp på.

Hur många dödshot får du?

– Det beror på den mediala situationen. Nu är det relativt normalt, det trillar in ett och annat, men det är väldigt knutet till hur mycket uppmärksamhet jag får. Det är som att avsky ska ackompanjeras med dödshot i dag, det har skett en uppskruvning av retoriken. Det bästa är att bara gäspa åt det. Det här med att anmäla, det visar bara att det har träffat.

Du har blivit dödshotad, överfallen och utsatt för ett mordbrandsförsök. Känner du någonsin att du vill släppa allt och bara jobba med något som inte utmanar?

– Huvudsakligen gör jag det. Just nu jobbar jag med en text om Dunkers samling som ska visas i september, där jag faktiskt själv ska ha med ett litet bidrag. Det är ett väldigt fredligt uppdrag. Det är lätt att glömma att 99 procent av det jag gör är mycket fredligt, men det är ingen som bryr sig om det. Det är det andra som blir nyheter, som täcker över allt annat.

Men du skapar ju ändå konst som provocerar?

– Jag gör det sällan. Den där teckningen gjorde jag 2007, och jag har inte kommit med några väsentliga bidrag i den genren sedan dess.

Föreläsningen i Uppsala?

– Jag var inbjuden för att tala om mitt projekt. Att beskriva det kan bli provocerande – men det måste finnas rimliga gränser för vad man kan bli provocerad av. Jag ville inte att det skulle bli en centrering på mig själv utan talade brett om problem med yttrandefrihet i samtidskonsten, det var ett brett register jag visade upp. I det sammanhanget borde det inte vara kontroversiellt. Det borde vara möjligt att hålla en sådan föreläsning utan att det blir kaos.

Du har blivit intervjuad väldigt många gånger de senaste åren. Vilken är den vanligaste frågan du får?

– Vad jag hade för avsikt med vad jag gjorde. Det som är tråkigt är att de inte intresserar sig för det svar jag ger. Det blir för komplicerat, de vill ha raka linjer och förenklingar. Den förenklade versionen lyder: jag tycker att man bör få rikta kritik mot, driva med och skoja om heligheten i religionen. Det ska inte ligga inom dödshotsramen. Självklart ska man ha rätt att komma med genmäle om man inte håller med, men det borde ske på ett civiliserat sätt. Det är viktigt att man uppnår en sådan balans i tillvaron. Islam ska inte vara något undantag.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

– Jag går upp klockan sju, alltid klockan sju. Sedan skriver jag och sysslar med min e-post och sådant på förmiddagen. På eftermiddagen tar jag spik och hammare och jobbar med mina eviga justeringar och renoveringar. Sedan kommer jag hem igen och då återgår jag till skrivande, läsande och mina bloggar. Ofta har jag föreläsningar på kvällstid, men de är inte så många nu under sommaren.

När du pratar om att justera och renovera antar jag att du pratar om Nimis. Vad gör du då?

– Har du varit där?

Ja.

– Då vet du att det är ganska stort. Det tar aldrig slut, det här med att hålla allt i toppskick och se till att alla delar är tillförlitliga. Det har aldrig varit så många besökare som den här sommaren, och då är det ännu mer angeläget att det inte finns några skavanker.

Hur ser renoveringen ut rent konkret?

– Det kan handla om ett trappsteg som blivit svagt eller brutits, en bit som hänger lös eller en spik som lossnat. Ibland ser jag något som börjar bli gammalt, och då byter jag ut det innan rötan slagit till. Det hinner aldrig bli några stora saker – jag är så flitig att det aldrig går så långt.

Vad lyssnar du på för musik?

– Det är en intressant fråga. Jag arbetar mycket med videor, och musiksätter många videor. Jag är särskilt förtjust i 1700-talsoperor. Jag jobbar i ljudprogram och gör egna versioner av dem. Det här jobbet gör att jag blir en formidabel allätare, men ska jag välja något blir det 1700-talsopera. Jag samlar lite på den sortens musik.

Om du fick välja mellan att åka hundra år framåt i tiden eller hundra år bakåt – vad skulle du välja?

– Det är mycket mer intressant att åka framåt. Bakåt i tiden vet man ganska mycket om vad som har hänt, framåt skulle vara en mer exotisk resa. Man får se om det finns något kvar.

Snart är det val. Var hamnar din röst?

– Den hamnar ingenstans. Jag är en observatör. Vi har ett politiskt läge där alla partier har ungefär samma program, och det spelar inte så stor roll vad man röstar på – det blir ungefär likadant ändå.

Röstar du blankt eller röstar du inte alls?

– Jag röstar över huvud taget inte.

Det är mycket snack om boräntor just nu. När binder du räntan?

– Boräntor? Jag har inte några sådana antaganden. Jag hyr.

– Mitt hem är renoverat och väldigt stiligt nu. Efter mordbrandshärjarna såg det ganska risigt ut, de hade eldat på fasaden och slagit sönder fönster och så. Men det har gjorts iordning nu och är väldigt fint.

Du bor ju på landet utanför Höganäs. Om du var tvungen att flytta till Stockholm, Göteborg eller Malmö, vad skulle du välja?

– Ska man flytta till en stad ska det vara en riktig stad. Det får bli Stockholm, de andra två är mer av skämt.

Vad har du för förhållande till Göteborg?

– Jag är rätt ofta i Göteborg. Den 25 augusti ska jag dit på trämässa. Det är en årlig mässa där allt handlar om trä. De tycker att jag också är i träbranschen, så jag bjuds in för att prata. Det brukar vara det populäraste inslaget på mässan. Det är ju så mycket matnyttigheter om trä att folk tycker att det är kul att lyssna på något annat. Jag pratar om ett annorlunda sätt att hantera trä, det blir en spännande berättelse med fina bilder.

Vilken är den bästa träsorten?

– Jag är rätt generös där. Jag har lärt känna många träslag, men de tre senaste åren har jag jobbat mycket med björk. Björk är väldigt bra, får man bara av barken så håller den hur länge som helst. Det är min favorit just nu.

Vem är din bästa vän?

– Det är väl jag själv. Man måste vara vän med sig själv, annars blir det inte bra med livet.

Om du skulle ha total makt i Sverige en dag, vad skulle du ändra på?

– Det är inte lätt att ställas inför det valet. Om man tror att man kan förändra mycket på en dag är man naiv. Det är samma problem för våra politiker – de kan inte ändra på så mycket, det är därför de har så likartade program. Om man gör något radikalt blir det problem i någon annan ände. Det där märks i totalitära stater – efter kanske 50 år faller regimen, och då återgår saker till hur det var innan.

– Man har inte någon glädje av total makt.

Vilken är din senaste stora investering?

– Det var rätt länge sedan. Det var i fjol, när jag skaffade mig en stor dator för videoredigering.

På Facebook står det att du är i ett förhållande. Vem är du ihop med?

– Jag är särbo sedan väldigt många år. Det är ett gammalt och stabilt förhållande. Denna person är anonym av säkerhetsskäl. Det är en fördel, för då finns det ingen annan att komma åt. De där personerna som hotar vill ju gärna åt familjen, men i mitt fall döljs den här personen i ett hemligt töcken.

Vart åker du helst på semester?

– Jag är helst hemma. Jag är inte så glad åt att resa. Jag reser ju mycket ändå – med mina föreläsningar och till olika utställningar till exempel. Jag får se rätt mycket genom det. Jag har varit i Finland, Holland och Bryssel nu i sommar, och i höst åker jag till USA. I Bryssel pratade jag i EU-parlamentet, den sortens uppdrag är intressanta. Det blir som semester och uppgifter i ett.

Vad gör du annars i höst?

– Jag kommer att jobba med ett föreläsningsprogram, så det blir till att fara fram och tillbaka med det. Bland annat ska jag till Uppsala för att göra en repris. Det blir ett ganska planlöst schema, och jag kan se en viss charm i det.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.