Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Vi hoppas och tror att Lambertz nästa gång väljer bort sin lojalitet med HD:s praxis och i stället väljer den underliggande rättssäkerhetstanke som genomsyrar domarreglerna. Då kan fel bli rätt och Billy Butt få en rättvis prövning, skriver debattörerna. Bild: Arkivbild: Fredrik Sandberg

Lambertz brist på kurage hotar rättvisan

Debatt Många med oss vet att det är mycket lättare att bli felaktigt dömd i Sverige än att få resning. Billy Butt är en av dem som bäst av alla har blivit varse denna praxis. Nu säger en av dem som fattat beslut om att vägra Butt resning att han mycket väl kan vara oskyldig, men att systemet genom rådande praxis inte tillåter att han får sin sak prövad på nytt. Det är varken rättssäkert eller rättvist, skriver advokaterna Björn Hurtig och Thomas Håkansson.

I en intervju i Ekot i lördags sade justitierådet Göran Lambertz att den våldtäktsdömde före detta skivbolagsdirektören Billy Butt borde få sin sak omprövad samt att han mycket väl kan vara oskyldig till de våldtäkter som han är dömd för. Detta säger alltså ett av justitieråden i Högsta domstolen som själv var med och tog beslutet om att avslå Billy Butts senaste resningsansökan. På frågan hur det kunde komma sig att Lambertz å ena sidan kunde avslå Billy Butts resningsansökan samtidigt som han å andra sidan anser att Billy Butt borde få sin sak prövad på nytt, det vill säga att han borde beviljas resning, svarade Lambertz att han är kritiskt lojal med Högsta domstolens praxis. Svaret både förbryllar och bekymrar.

Låt oss först konstatera att det i vår värld är självklart att domarna mot Billy Butt bygger på felaktig bevisvärdering. I så måtto har Lambertz rätt; Billy Butt borde få sin sak prövad på nytt. Lambertz är inte ensam om detta. Två andra justitieråd var skiljaktiga i Butts åttonde resningsansökan och ansåg att Billy Butt borde få resning. Vid en genomläsning av domarna mot Billy Butt framstår bevisningen som ytterst bräcklig och de resonemang som förs om Billy Butts person är något som vårt svenska rättssystem borde skämmas över.

Borde bana väg för en ny praxis

Frågan är dock vad Lambertz menar när han säger att han nekat Billy Butt resning på den grunden att han är ”kritiskt lojal” med Högsta domstolens praxis? Vad innebär det att vara ”kritiskt lojal” med domstolens praxis när man har den högsta av positioner i det svenska rättssamhället?

Högsta domstolens praxis skapas av dess domare. Lambertz är en av dessa domare. Det är alltså han och hans kollegor som skapar nämnda praxis. Om man är kritisk mot något man själv ansvarar för så gör man väl något åt saken? Så tycks dock inte Lambertz resonera för då hade han redovisat ett skiljaktigt beslut i stället för att nöja sig med en skiljaktig motivering när Billy Butt begärde resning för tionde gången. Ett ställningstagande av den karaktären hade manat till reflektion och eventuellt ändrade uppfattningar hos hans kollegor och skulle i en förlängning kunnat bana väg för en ny praxis.

Två principer mot varandra

Vid prövningar av resningsärenden ställs två principer mot varandra. Orubblighetsprincipen som innebär att lagakraftvunna domar skall vara just orubbliga så att alla vet vad det är man har att rätta sig efter.

Mot orubblighetsprincipen står sanningsprincipen som ger en möjlighet att i vissa fall rucka på orubblighetsprincipen när det efter att en dom vunnit laga kraft framkommit uppgifter eller utredning som visar att domen skulle kunna vara felaktig. Genom att instämma i majoritetens beslut sätter Lambertz orubblighetsprincipen högt; till och med högre än sanningsprincipen. Principerna borträknade sätter man alltså orubbligheten högre än sanningen!

Enligt vår mening borde dock allt egentligen handla om en rättviseprincip, det vill säga en princip som säger att om en dom verkar felaktig så skall man av rättviseskäl se till att pröva den på nytt.

Omöjlig hållning

Lambertz stod under sin period som JK bakom utredningen om felaktigt dömda och visade därigenom prov på rättspatos och engagemang för rättssäkerheten. Han är nu villig att vägra en person som han säger mycket väl kan vara felaktigt dömd möjligheten att få sin sak prövad enbart på grund av en praxis han själv inte ställer sig bakom. Om en av våra högsta domare har en sådan hållning undrar vi hur praxis skall kunna ändras i resningsärenden? Hur skall den som är felaktigt dömd någonsin få upprättelse med en sådan hållning? Vi menar att man kan kräva kurage nog av våra högsta domare att stå för sina egna slutsatser om vad som är rätt och riktigt.

Många med oss vet att det är mycket lättare att bli felaktigt dömd i Sverige än att få resning. Billy Butt är en av dem som bäst av alla har blivit varse denna praxis. Nu säger en av dem som fattat beslut om att vägra Billy Butt resning att han mycket väl kan vara oskyldig, men att systemet genom rådande praxis inte tillåter att han får sin sak prövad på nytt.

Fel kan bli rätt

En praxis som inte tjänar rättvisan borde motarbetas av dem som har fått mandat att påverka praxis. Dit hör Lambertz. Han är bunden av domarreglerna och ingenstans i dessa har vi funnit att en domare skall vara ”kritiskt lojal” med en lag som han inte tycker främjar rättvisan. Tvärtom står det i domarreglerna att ”därföre då lagen bliver skadlig, så är det icke mera lag, utan olag, och bör avlägsnas”. Detsamma borde väl gälla för praxis?

Vi hoppas och tror att Lambertz nästa gång väljer bort sin lojalitet och i stället väljer den underliggande rättssäkerhetstanke som genomsyrar domarreglerna. Då kan fel bli rätt och Billy Butt få den rättvisa prövning som både han och rättssystemet förtjänar.

Björn Hurtig

advokat

Thomas Håkansson

advokat

Bild - 2
Bild - 3

Musikproducenten och före detta skivbolagsdirektören Billy Butt dömdes 1993 i Stockholms tingsrätt mot sitt nekande till fyra års fängelse för nio fall av våldtäkt och ett försök till våldtäkt. Svea hovrätt skärpte efter Butts överklagan straffet till fem års fängelse. Han frigavs 1996.

Butt hävdar alltjämt att han blivit oskyldigt dömd och har därefter begärt resning i Högsta domstolen upprepade gånger. I sin åttonde resningsansökan inkluderande han bland annat brev från några av de kvinnor som tidigare anklagat honom för våldtäkt men som nu intygade hans oskuld.

I september 2009 lämnade advokat Björn Hurtig in Butts tionde resningsansökan. HD avslog dock denna den 27 maj 2010.

Mest läst