Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Löfven-effekt i GP/Sifo

Socialdemokraterna ökar, men har inte kommit ur de politiska startblocken.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Valet av Stefan Löfven till partiordförande gav Socialdemokraterna ett rejält lyft i opinionen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I väljarbarometern från GP/Sifo ökar Socialdemokraterna från förra månadens 24,6 procent till 29,2 procent.

Det är en statistiskt säkerställd ökning med hela 4,6 procentenheter. Ändå är det 1,5 procentenheter kvar till partiets katastrofala 30,7 procent i valet 2010.

Socialdemokratin har förlorat ett och ett halvt år på partiledarproblem och har inte kommit ur de politiska startblocken.

Löfven är en sympatisk person. Men om han har den politiska styrka som behövs för att ena partiet politiskt är oklart.

Försöker han hålla partiets samtliga falanger och personligheter nöjda kommer han inte att klara uppgiften.

Den första möjligheten att ta ledningen missade Stefan Löfven. Som ordförande för Metall har han argumenterat för att Sverige behöver kärnkraft om industrin skall kunna räkna med säkra och konkurrenskraftiga elpriser.

Det är viktigt för samhällsekonomin, för investeringarna, för jobben.

Metallbasen Löfvens åsikt stämde väl med regeringens kärnkraftskompromiss. Därför var det logiskt att partiledaren Löfven ville diskutera energipolitik med regeringen. Hans krav på förutsättningslösa samtal var rimligt.

Men när nye vänsterledaren Jonas Sjöstedt la in sitt veto mot en energiuppgörelse över blockgränsen utan Vänsterpartiet gjorde Stefan Löfven snällt helt om.

Svansen viftade med hunden när Löfven krävde han att få ta med sig både Vänsterpartiet och Miljöpartiet till samtalen, vilket var det samma som att göra dem meningslösa.

Ställningen mellan blocken är mycket jämn. Alliansen leder med 48,3 procent över de rödgröna partierna som når 46,4 procent.

Socialdemokraternas vinster tas främst från Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som förlorar vardera drygt två procentenheter. I båda fallen torde det vara LO-medlemmar som återvänder till fadershuset.

Regeringens sorgebarn är fortsatt kristdemokraterna. Dock tycks partiledarstriden inte ha drabbat partiet negativt.

Göran Hägglunds utgångspunkt som omvald partiledare är oförändrat ett parti som pendlar mellan 3,8 och 4,2 procent cirka. Det är väljare som tycks stå ut med vad som helst.

Får Hägglund föra ut partiets politik medan hans kritiker avstår från att föra ut partiets splittring borde Kristdemokraterna kunna vinna ytterligare någon eller några procentenheter.

Kan Kristdemokraterna dessutom tillföra regeringen lite mera hjärta vore det bra. Att regeringen har höga förtroendesiffror för kompetens och regeringsduglighet är förträffligt.

Men väljare som är oroliga för framtiden behöver också känna att Sverige styrs av ministrar som inte kyligt ogiltigförklarar deras oro.

GP 19/2 -12