Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Polisinspektör Bo Larsson håller upp en av kulorna som mördaren avlossade på Sveavägen den 28 februari 1986.

Låt Palmeutredarna ta del av hemliga "Källa Erik"

Man skulle kunna tro, nu när det snart har gått 30 år sedan statsminister Olof Palme mördades, att det inte finns någon eller några svenska medborgare som inte f å r berätta, ens för Palmeutredarna, vad de vet. Men så är det, skriver journalist Anders Hasselbohm.

De båda Säpo-männen Jan-Henrik Barrling och Walter Kegö hade redan åren efter mordet på Palme bland annat information från en hemlig avlyssning av en sovjetisk diplomat som var KGB-agent i Stockholm. Från avlyssningen är utåt endast känt att man på sovjetisk sida i förväg visste att det fanns planer på att mörda den svenske statsministern.

Innehållet ur avlyssningen kom hos Säpo och utredarna att kallas ”Källa Erik”.

Då chefsåklagare Jan Danielsson 1989 ville förhöra de båda Säpo-männen om buggningen av den sovjetiska diplomaten sattes det stopp från högsta ort, från regeringen. Regeringen belade ”Källa Erik” med kvalificerad sekretess. ”Källa Erik” fick inte utredas av åklagare.

Då Jan-Henrik Barrling i oktober 1990 av åklagare kallades till tingsrätten för att vittna i det så kallade Buggningsmålet begärde han lättnader i sekretessen, bland annat för att kunna vittna till förmån för de åtalade polischeferna. Avslag från regeringen på Barrlings begäran kom då per fax strax innan han just skulle vittna. Margot Wallström (S), då biträdande civilminister, hade undertecknat beslutet å regeringens vägnar.

1993 begärde Barrling hos Rikspolisstyrelsen att få tillgång till ett protokoll från ett förhör med honom själv. Också detta avslogs med motiveringen att uppgifterna i protokollet både kunde ”skada Sveriges mellanfolkliga förbindelser” och skada den ”framtida förundersökningsundersökningen”.

Undras när den framtiden inträffar eftersom det nu gått 23 år sedan den motiveringen?

För två år sedan fattade Palmeutredarna av specifika skäl åter intresse för vad Jan-Henrik Barrling och Walter Kegö skulle kunna berätta om vad de visste från åren efter mordet på statsministern.

Regeringsbeslut om sekretess

De båda svarade villigt på utredarnas frågor, men endast tills man kom till ”Källa Erik”, informationen från och omkring avlyssningen av den sovjetiske diplomaten. Då blev det stopp. Barrling och Kegö tvingades påminna dagens mordutredare om att det finns regeringsbeslut på att de inget får yppas om detta.

Frustrationen från utredarna var givetvis stor. De hade redan fått nytt material från Säpo, som Säpo tidigare uppgivit att man inte hade, och ville få veta. Barrling och Kegö å sin sida ville gärna berätta eftersom de anser att vad de vet kan leda mordutredningen framåt.

Den 26 januari 2014 skrev Barrling och Kegö därför ett brev till regeringen och bad att den kvalificerade sekretessen skulle hävas.

Den 24 april 2014 svarade regeringen att man avslog deras begäran och hänvisade till förundersökningsledaren för Palmeutredningen, vice riksåklagare Kerstin Skarp.

Så fiffigt! Regeringen upphävde 2014 inte regeringsbeslutet från 1989 utan överlämnade den uppenbarligen heta potatisen att begära detta till Kerstin Skarp. Regeringen skrev att man inte tyckte att det var upp till Barrling och Kegö att komma med ovanstående begäran. Förundersökningsledaren uppmanades om hon ansåg det väsentligt för mordutredningen att fråga Säpo.

Skarp har tydligen uppfattat något slags dolt budskap. Hon har nämligen ännu inte efter nära två år meddelat vare sig Palmeutredarna eller Barrling och Kegö att det är fritt fram för dem att prata med varandra om allt.

Väntar fortfarande att få berätta

Jan-Henrik Barrling svarade häromdagen så här på min mejlfråga till honom:

”Nej, vi väntar fortfarande på att kunna börja diskurera de olika delarna i vårt material med poliserna i Palmegruppen.”

Kerstin Skarp svarade också häromdagen på min fråga vad hon gjort i ärendet sedan 2014:

”Jag brukar inte kommentera mina olika kontakter i förundersökningen och gör det inte nu heller.”

Och hur skulle Kerstin Skarp förresten kunna fatta något välgrundat beslut om hon önskar se de hemliga uppgifterna eller inte eftersom inte heller hon, vårt lands vice riksåklagare, tillåts ta del av de uppgifterna från och omkring ”Källa Erik”?

Det har mycket snart gått 30 år sedan Olof Palme mördades. Själv tycker jag att det är skandal att inte alla svenska medborgare fritt får berätta för utredarna av ett statsministermord vad de känner till och vad de tror kan vara väsentligt för utredningen!

Vi svenskar är uppfostrade i tron att det kanske viktigaste vi har att värna i vårt land är demokratin och vårt fristående rättsväsende. Vi tillsätter och avsätter endast våra politiker genom fria val. Vi dödar dem inte, oberoende av vilket parti de tillhör.

Låt Palmeutredarna få veta

Jag tror att jag talar för en överväldigande majoritet av det svenska folket när jag nu nära 30 år efter mordet på Olof Palme anser att alla medborgare i Sverige, inklusive Jan-Henrik Barrling och Walter Kegö, fritt ska få berätta för Palmeutredarna vad de själva tror kan vara väsentligt för mordutredningen.

Vad kan vara viktigare än att få klarhet i ett statsministermord? Handlar hemlighetsmakeriet från våra politiker om Sveriges förhållande till främmande makt, eller döljs däri också någon svensk försumlighet, eller att någon svensk myndighet, person eller grupp utpekas som delaktig i dådet?

Vi vanliga svenskar tål sanningen! Frågan är varför våra politiker inte gör det och varför Palmeutredarna inte är betrodda att hantera all information?

Anders Hasselbohm

journalist

Bild - 2
Anders Hasselbohm, journalist
Mest läst