Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Låt Oden vara!

    Regeringens passivitet äventyrar svensk polar- och klimatforskning. Alla ytterligare konsekvenser av att avbryta polarforskningssamarbetet med USA går i nuläget inte att fullt överblicka.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Svensk polarforskning har sedan länge högt anseende i omvärlden. Mycket tack vare det kombinerade forsknings- och isbrytarfartyget Oden har den svenska polarforskningen under flera decennier kunnat växa sig stark och leverera forskningsresultat på högsta internationella nivå. Resultaten har bidragit till kunskap om vår gemensamma miljö - hur växthusgaser transporteras, miljögifter lagras, sjukdomar sprids i naturen, och inte minst hur glaciärer och havsis vid polerna tunnas ut samt hur polarhaven och polarområdenas klimat utvecklats över geologisk tid.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Forskningsexpeditionerna med statsägda Oden har framför allt gått till Arktiska oceanen under sommartid. De senaste fem åren har Odens expeditioner även utsträckts till farvattnen kring Antarktis. Det hela är ekonomiskt möjligt genom att USA:s forskningsråd National Science Foundation, NSF, betalar Sjöfartsverket för att Oden under den antarktiska sommaren, det vill säga vår vintertid, ska assistera båtar med förnödenheter in till den amerikanska forskningsstationen McMurdo.

    Hamnen kan tvingas stänga

    Efter två stränga isvintrar tog Sjöfartsverket under våren beslutet att låta Oden stanna i svenska farvatten de kommande vintrarna. Därmed hotas inte bara den svenska Antarktis­forskningen utan även öppethållandet av hamnen i forskningsstationen McMurdo. Den är inte bara den största forskningsstationen på den antarktiska kontinenten – den är också en logistisk knutpunkt för de flesta forskningsstationer på denna isklädda kontinent. Via McMurdo skeppas alla de förnödenheter som krävs för att hålla forskningsstationerna öppna. Frågan om McMurdo är därför en angelägenhet för merparten av de länder som bedriver forskning i Antarktis.

    Forskningen på Antarktis gäller frågor av allmänt intresse, som att förbättra globala klimatmodeller för att ge säkrare beslutsstöd till bland annat FN:s klimatpanel. Sjöfartsverkets beslut om Oden har väckt starka känslor i USA där frågan har hamnat på högsta politiska nivå.

    Efter att USA:s forskningsråd NSF och USA:s utrikesdepartement under våren förgäves sökt diskussion om hur de kan anpassa sig för att inte Sjöfartsverket ska utnyttja klausulen om att kunna ta hem Oden i förtid, skrev USA:s utrikesminister Hillary Clinton i mitten av juni ett brev till Carl Bildt där hon vädjar till Sverige att fortsätta ge McMurdo-stationen det isbrytarstöd den behöver. För bara några dagar sedan fick Carl Bildt ett liknande brev från Nya Zeelands utrikesminister Murray McCully. Ingen av dem har vad vi vet fått något svar.

    För svensk polarforskning, som i huvudsak finansieras av Vetenskapsrådet och administreras genom det svenska Polarforskningssekretariatet, är forskningsfartyget Oden av avgörande betydelse. Odens resor till Antarktis har erbjudit forskare från Göteborgs universitet och Stockholms universitet unika möjligheter att bidra till den internationella klimat- och miljöforskningen. De har också dyrbar mätutrustning stående på havsbotten i Amundsenhavet som kontinuerigt mäter havsströmmarnas rörelser. Denna utrustning måste plockas upp i vinter för att inte data och utrustning ska förloras.

    Utrustades för forskning

    På Sjöfartsverkets webbplats beskrivs forskningsfartyget/isbrytaren Oden (korrekt) som en enastående resurs för polarforskning:

    ”Den arktisklassade Oden är konstruerad som en kombinerad eskortisbrytare och forskningsfartyg. Under åren har Oden uppgraderats och utrustas med avancerad vetenskaplig utrustning och för närvarande är fartyget en av de främsta forskningsplattformarna i polarhaven.”

    Odens forskningsresor har varit ett välkommet tillskott för Sjöfartsverket under de senaste årens många milda isvintrar då de svenska isbrytarna legat i stort sett sysslolösa. När så vintern 2009-2010 bjöd på överraskande strängt klimat i Östersjön resulterade det i kritik från sjöfartsnäringen. Efter ytterligare en sträng isvinter mötte Sjöfartsverket kritiken genom beslutet att hålla Oden hemma de kommande vintrarna. Detta trots att Sverige inte sedan mitten på 1980-talet har haft tre stränga isvintrar på rad. Faktum är att vi under de senaste 25 åren bara har haft tre stränga isvintrar överhuvudtaget. Dessa har man klarat genom inhyrt tonnage.

    Så sent som i mitten av december 2010 klargjorde infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, som svar på en skriftlig riksdagsfråga om Oden och isbrytning, att hon inte hade för avsikt att ta några initiativ till att Oden skulle kallas hem till svenska vatten vintertid.

    Vid samma tillfälle gjorde infrastrukturministern klart att det inte heller är någon förlustaffär att hyra ut Oden som forskningsfartyg under vintern. Tvärtom. Så här skrev ministern:

    ”Under den senaste isvintern utnyttjade Sjöfartsverket alla tre isbrytare tillhörande Rederi AB Transatlantic enligt gällande kontrakt och en av dessa har då verkat som ersättare för Oden. Den merkostnad som Sjöfartsverket fick för att ta in en Transatlanticisbrytare som ersättare för Oden under två månader var ca 6 miljoner kronor. Den totala vinsten för uthyrning av Oden till National Science Foundation var dock, även när hänsyn tagits till extra omkostnader, ca 25 miljoner kronor. Det är här viktigt att betona att intäkterna för de senaste årens uthyrningar har gynnat näringen och verkets verksamhet som helhet.”

    Regeringen måste agera

    Allt dessa omständigheter gör den svenska regeringens brist på handlingskraft i frågan om Oden förbryllande. Än konstigare blir det när man betänker att det svensk-amerikanska samarbetet om polarforskning har utvecklat Sveriges relationer med USA även på andra forskningsområden. Samarbetet har varit en framgångsrik del av regeringens bilaterala Science and Technology-avtal, som ska förnyas denna sommar. Alla ytterligare konsekvenser av att i detta läge avbryta polarforskningssamarbetet med USA går i nuläget inte att fullt överblicka.

    Att Sjöfartsverket som myndighet ser om sitt eget hus och vill använda de egna resurserna är inte konstigt. Det är deras uppdrag. Därför måste regeringen agera.

    Odens placering i vinter handlar inte enbart om vintersjöfarten i Östersjön utan om helt andra värden som också är av vikt för Sverige, som samarbetet med USA och internationell miljöforskning. Det finns ersättningstonnage att hyra in för isvintrar i Östersjön. I Antarktis är Oden unik.