Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Låt lärare visa vägen

Ledare Den pågående skoldebatten är större och öppnare än på mycket länge. Förhoppningsvis kan den ge avtryck i verkligheten.

Det pågår just nu en intensiv diskussion om skolans framtid. En debatt som drogs igång efter att utbildningsminister Jan Björklund (FP) i en artikel i DN skrivit att ”lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen. Därför måste läraren åter ta plats i klassrummet”.

Björklunds sätt att formulera sig retade upp många och under hashtagen #merkateder på Twitter samlades massor med människor som alla hade något att säga om skolan och hur den borde vara. Ytterligare bränsle på skoldebattbrasan har varit Aftonbladets nya stora projekt som ursprungligen kallades Skolraset (efter de sjunkande resultat som svenska elever det senaste decenniet visat i de internationella PISA-mäningarna) men som efter omfattande protester döps om till ”Skolgranskning”, och DN-journalisten Maciej Zarembas rosade såväl som risade artikelserie om hur den svenska skolan dränerats på kunskap.

Alla vill vara med och diskutera. Lärare, politiker, journalister, fackförbund, proffstyckare, forskare och vanliga medborgare. Vilket är bra. Det krävs både en helhetssyn och granskning ur många olika vinklar för att komma fram till vad som gått snett, hur snett det egentligen är och vad vi i så fall gemensamt kan göra för att skapa en bättre skola, där barn och unga både trivs och lär sig det de behöver kunna.

Den senaste veckan har det publiceras artiklar, bloggposter och twittermeddelanden som visar att något verkligen är på väg att hända. Den nya hashtagen #skollyftet följs till och med av regeringen. It-minister Anna-Karin Hatts statssekreterare Marita Ljung (C) har till exempel bett de som deltar i diskussionen att tipsa om hur skolan och undervisningen kan bli bättre genom it.

För en gångs skull har även frågan om skolforskningen hamnat på högt upp dagordningen. Det är på tiden. I sommar införs den nya skollagen och där slås det fast att ”skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Det går dock att ifrågasätta vad detta innebär. Den pedagogiska forskning som bedrivs i dag är inte sällan ideologiskt präglad. I Zarembas artiklar kan man läsa om hur professor Harald Ekelund för elva år sedan ifrågasatte pedagogikforskningens existens efter att han gått igenom samtliga 165 avhandlingar i pedagogik mellan 1993-1997 och upptäckt att bara ett fåtal av dem hade bäring på arbetet i skolan. En liknande granskning gjordes nyligen av docent Knut Sundell på Socialstyrelsen. Även avhandlingarna från 1997–2006 saknade relevans för lärarens verklighet.

Detta i kombination med att 65 procent av de svenska pedagogikprofessorerna under de senaste tio åren inte publicerat sig i någon internationell vetenskaplig skrift gör att den så kallade forskningen går att ifrågasätta. Så har också Socialstyrelsen gjort.

Det som gäller nu är att försöka hitta de goda exemplen och lyfta fram dem. För de finns. Runt om i Sverige kan man hitta skolor som på olika sätt lyckats att skapa en lugn och trygg miljö som främjar lärande. Skolor med engagerade lärare som förstår det här med att hitta en balans mellan faktaplugg och kontextskapande diskussioner. Låt dem visa vägen!

18/4 -11

Twitter är en microblogg på internet som många använder för att kommunicera. En hashtag är en ämnesmarkering på Twitter som används av människor som vill diskutera ett ämne.

Mest läst