Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Lätt slå ut Sverige med störningar i sjöfarten

Den massiva utflaggningen av svenska fartyg och vår begränsade förmåga att skydda vår kust för säker sjötrafik hotar försörjningen i en krissituation. Men ingen regering sedan 1990-talet har insett frågans allvar, skriver bland andra Hans Corell, tidigare rättschef i UD.

I början av år 2013 avslöjade ÖB att vårt militära försvar under det kvartsekel som gått sedan Berlinmurens fall nu är så uttunnat, att resurserna är slut efter endast en veckas försvarsstrid. Men detta är inte vårt enda försvarspolitiska problem. 

Under samma tid har näringslivet genomgått en omfattande förändring av sin försörjning. I dag bygger vår industri, handel och offentliga sektor på ett ständigt varuflöde. Logistiksystemen utgår nu från principen just in time, det vill säga den traditionella lagerhållningen är nu förlagd till transportsektorn. Denna förändring har varit nödvändig för att bevara näringslivets konkurrenskraft. Det är för sin verksamhet helt beroende av att transporter fungerar utan allvarliga störningar. 

Vid en allvarlig kris till exempel ett väpnat angrepp i vårt närområde måste vi räkna med stora störningar i sjötransporterna runt våra kuster. Säkra sjötransporter till och från vårt land är emellertid helt avgörande för att vårt samhälle skall fungera.  Mer än 90 procent av alla varor som importeras till vårt land transporteras på fartyg. Godsmängden ökar kontinuerligt. En svår störning i denna trafik får redan inom några dagar allvarliga konsekvenser för näringslivet och folkförsörjningen. Vi är nämligen nära nog helt beroende av utländska redare och fartyg. Våra hamnar med deras inloppsleder kan lätt mineras med hjälp av ubåtar. Därtill saknar vi möjligheter att i tillräcklig grad skydda fartyg på svenskt sjöterritorium.

Begränsat marint försvar

Våra marina resurser räcker i dag för att hålla endast ett begränsat kustavsnitt rimligt säkert för sjötrafik. Men med nuvarande inriktning för försvaret, som kan innebära att i stort sett all förnyelse av de marina systemen avbryts, hamnar vi snabbt i en situation där ingen av våra viktigaste hamnar kan hållas säker för sjöfart. Vid en kris är det då troligt att alla fartyg, som seglar under utländsk flagg eller har utländska ägare snabbt lämnar oss för andra marknader.

Ett avbrott i sjötrafiken innebär att stora delar av tillverkningsindustrin stoppar, personal permitteras och arbetslösheten skjuter i höjden. I dagligvaruhandeln kommer hyllorna att vara tomma inom några dagar. Det kommer att bli brist på livsmedel och läkemedel. Detta är en helt oacceptabel situation.

Vad har regeringarna sedan början av 1990-talet vidtagit för åtgärder för att om möjligt motverka en sådan händelseutveckling?  Svaret är: I stort sett ingenting. De verkar helt enkelt inte ha insett allvaret i situationen. Regeringens handlingsplan för svensk sjöfartsnäring från jan 2013 tar heller inte upp frågan i det säkerhetspolitiska perspektiv som vi gör. Det är hög tid att nu ta dessa frågor på största allvar.

Svenskflaggade fartyg nödvändiga

I november arrangerade Kungliga Örlogsmannasällskapet ett seminarium, som behandlade dessa frågor. Där framkom bland annat följande slutsatser av maritim karaktär:

* Regering och riksdag bör påskynda översynen av regelsystemet för vår rederinäring så att den kan arbeta efter samma villkor som exempelvis i Norge, Danmark och övriga stora sjöfartsnationer. Gällande regler för svensk sjöfart har medfört att utflaggningen av svenska fartyg fortsätter. Under perioden 2009 till 2012 minskade antalet svenskflaggade lastfartyg från omkring 250 till cirka 100. Denna dramatiska trend måste brytas. Tillgången på svenskflaggade fartyg är nämligen av vital nationell betydelse. Den minskar risken för att vår livsviktiga import och export i en krissituation blir helt avskuren.  

*Maritim säkerhet i oss omgivande farvatten är av stor betydelse för vår folkförsörjning.  Våra farvattens bottentopografi är speciell och kräver unika spanings- och vapensystem. Vi kan inte förlita oss på att andra nationer håller svenskt sjöterritorium säkert för våra sjötransporter. Vi måste själva ha en försvarsförmåga med möjlighet att samtidigt hålla våra viktigaste hamnar med dess sjöleder säkra för trafik samt ha möjlighet att skydda nödvändig kustsjötrafik.

Försvarsberedningen måste i sin slutrapport i mars ta upp dessa frågor. Det handlar om Sveriges beredskap och förmåga att klara försörjningen i en krissituation.

Hans Corell

rättschef i UD 1984-94, ledamot i Örlogsmannasällskapet

Dag Klackenberg

fd vd Svensk Handel, ledamot i styrelsen för Folk och Försvar

Peter Nordbeck

viceamiral (p), ledamot i Örlogsmannasällskapet och i Krigsvetenskapsakademin

Leif Vindevåg

utredningschef, ledamot i Krigsvetenskapsakademin

Mest läst