Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
2-uppslaget_bild2

Bild: Stefan Berg

Läkemedlet tog livet av Jesper, 21

En läkare skrev ut 1 600 starka opioidtabletter till Jesper, samtidigt som han fick behandling för läkemedelsberoende. En midsommarnatt gick Jesper och lade sig – men vaknade aldrig upp. Nu utreds fallet av åklagare.

Bara tjugo minuter utanför Karlskrona ligger det. Aspö – skärgårdsön där en ung killes livsresa på många sätt både började och slutade.

Pappa Peter Östling står på Aspö kyrkogård. Han håller i två rosbuketter. Det blåser stormvindar. Peter får kämpa i vinden för att tända de två ljuslyktorna han har med sig. Han lägger sedan rosorna på två av gravarna. Gula rosor på den ena, röda rosor på den andra.

Gravarna ligger precis bredvid varandra. På den ena har det börjat växa lite gräs. Ann-Marie Östling, 1931-2014. Peters mor. Farmor.

Vid graven bredvid är jorden fortfarande bar. Det är Jespers grav. 1993-2015. Peters son. Knodden. Jeppe.

Jesper är död. Han blev bara 21 år.

ett stenkast bort ligger havsviken och sommarstugan. Familjen Östlings sommarparadis och Jespers favoritplats på jorden.

Sommarstugan på Aspö var en central del av Jespers liv på många sätt. Precis som sin pappa var det här som han spenderade många av sina barndomssomrar.

Det var här som Jesper brukade bada bland klipporna och vassen. Här som han fiskade och var ute med båten. Det var här som han var ute och körde med radiostyrda bilar och lekte i lekstugan med sin syster Emma. Medan farfar klippte gräset och farmor satt på altanen och löste korsord. Hon älskade att lösa korsord.

– Det var något särskilt med Jesper. Han hade alltid den där charmen och glädjen i sina ögon. Och var det något han gjorde så var det att bry sig mer om andra än sig själv. Han hade verkligen ett hjärta av guld, säger Peter.

Personerna kring Jesper beskriver honom som en aktiv, varm och omtänksam människa. Men också som godtrogen och impulsiv – ibland på gränsen till naiv.

Under hela sin uppväxt ägnade han sig åt idrott. Handboll, brottning, styrketräning och fotboll samsades med olika kampsporter. Han provade de flesta sporter utom de på is. Jesper gillade också att leka med teknikprylar och att umgås med sin syster Emma. På senare år gick den mesta av tiden åt till att umgås med kompisar, gå på konserter och spela tv-spel.

Men Jesper hade även sina problem. Under uppväxten kämpade han med sin ADHD. Till skillnad från sin lillasyster Emma som fick toppbetyg i skolan hade Jesper svårt att planera och organisera sitt liv. Jesper var ett decemberbarn, hade svårt att koncentrera sig i skolan och gick gärna andra vägar om han inte fick en snabb belöning.

Mellan nian och gymnasiet var Jesper med om en mopedolycka. Detta ledde till en nervskada och smärtor i både nacke och ena armen. Det var här som han för första gången kom i kontakt med beroendeframkallande läkemedel – Lyrica och Tramadol.

Och kanske var det läkemedlen tillsammans med Jespers ADHD-medicin som gjorde att han så småningom fick problem med självmedicinering och pillermissbruk. Under sena tonåren hamnade han i dåliga umgängen och åkte fast för diverse brott. Olovlig körning och diverse stölder – ofta kopplade till Jespers missbruk.

Problemen ledde till kontakter med sociala myndigheter och Jesper fick så småningom en kontaktperson via frivården. När Jesper var 19 år hade han fått nog. Det var dags att bryta med allt dåligt och börja om på nytt. Så Jesper flyttade till Lerum och kort därefter till Göteborg. Det var här livet började vända.

Peter Östling vrider om låset till gäststugan på Aspö – en mindre stuga bara några meter intill sommarhuset. Håret blåser åt alla håll i vinden.

– Det var här inne han låg, säger Peter och pekar på golvet intill en liten säng.

– Ambulanspersonal var redan här när jag kom. Det var för sent. Jesper var död.

Han hade legat vilsamt på sängen när ambulanspersonalen hittade honom. Iklädd en röd hood-tröja med apor på. Hans kind och de mörka lockarna vilande mot kudden.

Något brev eller några tecken på självmord hittade man inte. Däremot stora mängder läkemedel. Framförallt askar med ett särskilt starkt sådant – oxikodon.

– Det gick inte att förstå. Hur tar man in det som förälder att ens barn har dött?

Det var i Göteborg som allt började gå bra för Jesper. Här träffade han sin första riktiga flickvän, hittade tillbaka till träningen och fick ett fast jobb. När Jesper fyllde 20 år fick han ett fallskärmshopp i present. Då var han lycklig. Men det var också när Jesper var 20 år som hans farmor plötsligt gick bort och han fick ett återfall.

Under hela uppväxten hade Jesper och hans farmor haft en speciell relation.

– Farmor betydde oerhört mycket Jesper. De hade en väldigt nära relation som inte går att sätta fingret på. Hon var alltid den som fanns där och stöttade Jesper villkorslöst, säger Peter Östling.

Farmorns död tog hårt på Jesper. Och det var också det som gjorde att han föll tillbaka i missbruket, tror pappa Peter.

Det tog inte lång tid innan han förlorade både flickvän och jobb. Efter en period av problem bestämde sig Jesper för att söka professionell hjälp. I början av 2015 blev han till slut inskriven på Sahlgrenskas beroendemottagning i Kviberg. En gång för alla skulle han bli kvitt sitt läkemedelsberoende.

Och behandlingen hjälpte. Jesper började återigen få ordning på sitt liv. Han började plugga engelska och svenska. Han gick på regelbundna möten med beroendepersonalen på Sahlgrenska som höll koll på hans avvänjningsmediciner som han fick utdelade i dygnsdoser på apoteket. Han återgick även till träningen. Allt skrevs noggrant in i Jespers planeringskalender. Tack vare den professionella hjälpen och Jespers motivation gick allt äntligen bättre.

Men i samband med ett styrketräningspass i maj 2015 skadade han ryggen och fick svåra smärtor. Något som var tydligt även för släkt och vänner när de träffade honom.

Den 18 maj gick Jesper till en av närhälsans vårdcentraler i Göteborg. Här blev han undersökt av en läkare som bedömde att Jesper kunde ha fått diskbråck. Om läkaren frågade honom om hans bakgrund eller missbruksproblem minns inte läkaren i dag. Allt som är säkert är läkaren aldrig kontrollerar vilka läkemedel Jesper redan har. Och att han vid Jespers första och enda besök skriver ut 198 tabletter med oxikodon, ett morfinliknande och särskilt beroendeframkallande läkemedel som ska användas med största försiktighet enligt FASS. Trots det uppmanas Jesper att ta en dygnsdos på maximalt 40 milligram per dygn. En ovanligt hög dos, enligt flera experter som GP och SVT talat med.

Bara en vecka senare ringer Jesper tillbaka till vårdcentralen. Läkaren dubblar då maxdosen till 80 milligram per dygn och skriver ut ytterligare 694 tabletter. 100 dagars doser. Någon vecka senare ringer Jesper tillbaka och säger att han tappat stora delar av tabletterna. Och den 12 juni kan Jesper än en gång hämta ut 694 tabletter. Ingen stoppar honom. Inte ens Sahlgrenskas beroendevård som känner till förskrivningen.

Juni 2015. Systern Emma har tagit studenten och Jesper har rest ner till Karlskrona för att fira henne. Tanken är att stanna ett par dagar och njuta av sommaren. Eftersom farfar är ensam bestämmer sig Jesper för att även fira midsommar ute på Aspö.

Dagen efter midsommarafton ringer pappa Peter upp. Det närmar sig kväll.

– Jesper sa att det var en toppenkväll. Han hade äntligen börjat få ordning på sitt liv och tänkte på framtiden. Han studerade, fick professionell hjälp och hade egen lägenhet. Målet var ju att bli ambulanssjuksköterska. Jesper sa att han mådde hur bra som helst. Och efter att vi lagt på la Jesper upp en bild på Facebook. Han satt där borta, säger Peter och pekar bort mot en mörkblå plaststol intill sommarstugan.

På Jespers Facebook-sida finns fortfarande bilden från den där kvällen. Det är en selfie. Med solen i ansiktet ler han in i kameran. ”Är sommaren äntligen här??? :)” har han skrivit under bilden.

Senare under kvällen tar han även bilder på havet och solnedgången. Det blir bilder han aldrig hinner publicera. För morgonen därpå är Jesper Östling död.

Några dagar efter dödsfallet skickas hans kropp till Lund. Där hamnar han på ett obduktionsbord och hos en rättsläkare som noga undersöker hans nakna kropp. Den är tatuerad på flera ställen. På bröstet har han en strålande sol. På vänster skulderblad årtalen 1931-2014 och ett stort korsord. En hyllning till sin farmor.

I obduktionsprotokollet skriver rättsläkaren grundligt om hur han undersöker Jesper. Och om resultat från blod- och urinprov. Testerna visar att Jesper har spår av flera läkemedel i kroppen – några spår av alkohol finns inte. Och det är särskilt ett läkemedel som sticker ut – oxikodon.

I sitt slutliga utlåtande konstaterar rättsläkaren att Jesper med största sannolikhet dött av läkemedelsförgiftning orsakat av höga doser oxikodon.

Nu utreds läkaren som skrev ut oxikodonet till Jesper av en åklagare. Läkaren misstänks för vållande till annans död alternativt tjänstefel.

Peter drar fingertopparna mot silverkedjan runt halsen. Samma kedja som Jesper bar på den där sista bilden på midsommardagen. Runt handleden har Peter sin sons klocka.

– Allting är en skandal. Förskrivningen, beroendevården som inte reagerade. Jesper blev lurad på livet, säger Peter.

Han kan inte släppa vad som hänt. Kan inte sluta undra.

Kanske tog Jesper de tabletter han fått ordinerade, kanske tog han för många. Det vet vi inte.

Allt vi vet är att en ung kille fick nästan 1  600 starka oxikodontabletter utskrivna. Att varken beroendevård eller vårdcentral satte stopp.

Och att Jesper ligger i en grav. Bredvid sin farmor.

Vinden skriker.

Jesper är död.

Mest läst