Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Läkarutbildningens kvalitet störtdyker

Debatt Vi läkarstudenter undrar hur regeringen har tänkt hålla uppe den goda kvalitet som läkarutbildningen för tillfället har samtidigt som antalet studenter fördubblas. Eller ska vi låta kvantitet gå före kvalitet? skriver Charlotte Kjellgren, ordförande för medicinstudenterna i Göteborg.

Jag tror att vi alla har varit där. Suttit i väntrummet på en vårdcentral, på BVC eller kanske på akuten. Nervösa och kanske lite ängsliga över hur det kommer gå, men i grund och botten säkra på att vi får den bästa läkarvård som finns att tillgå. Vi vet att Sverige är ett rikt land och att miljontals kronor satsas varje år på att utbilda kompetenta och sakkunniga läkare.

Som läkarstudent i Sverige känner jag mig lyckligt lottad. Jag utbildar mig till ett av världens mest givande yrken och i ett av de länder som ståtar med att ha en av de bäst ansedda läkarutbildningarna. Men är det verkligen så?

Kvaliteten störtdyker

I de senaste utvärderingarna av läkarutbildningen har den kliniska delen konstaterats bli allt sämre och enligt studenterna störtdyker kvalitetsmåtten. Handledarna räcker inte längre till för antalet studenter och universiteten hinner inte anpassa sig till den plötsliga mängden av läkarstudenter som tillkommit de senaste åren.

Jan Björklunds motivering till den explosionsartade utökningen av läkarprogrammet var: "vi måste få fler läkare [...] utbildade i Sverige för att framtidens sjukvård ska hålla god kvalitet". Frågan vi läkarstudenter nu ställer oss är hur regeringen har tänkt hålla uppe den goda kvalitet som landets universitetssjukhus för tillfället har samtidigt som antalet studenter fördubblas.

Ingen som helst yrkeskontakt

Redan efter expansionen vid Göteborgs Universitet från 90 studenter per termin till nuvarande 122 märks det en väsentlig skillnad på kvaliteten under de tidiga terminerna. Ett exempel på detta är att vår kurs i Tidig Yrkeskontakt C inte längre innehåller någon som helst yrkeskontakt, ytterligare exempel finns det på föreläsningar som blir inställda på grund av brist på salar, seminarier som blir inställda på grund av personalbrist och att det vid grupparbeten och mikroskoperingar går en föreläsare på cirka 20 studenter.

Innan utökningen har nått upp till de kliniska terminerna råder det brist på handledare ute på sjukhus och vårdcentraler och studenterna i termin 5 får gå på ronder med 10 studenter per handledare. Ni kan föreställa er själva hur mycket praktisk medicin man får tillfälle att utföra och öva sig på. Dessutom är det inte alltid patienten själv uppskattar att berätta om sina personliga problem och sjukdomar inför ett tiotal studenter.

Överskott på läkare

Enligt Sacos studentråds årliga rapport spås det vara en balans på tillgång och efterfrågan av läkare inom de närmaste fem åren. Dessutom kan man från Högskoleverkets rapport år 2010 se att det inom tio år kommer uppstå ett överskott på cirka 700 nyutbildade svenska läkare per år, de 2 900 svenskar som utbildar sig till läkare utomlands ej inräknade. Summa summarum går vi mot ett överskott av läkare som vi betalar 124 000 kronor per år och utbildningsplats för. Pengar som i stället kunde användas till att bibehålla den, numera sviktande, kvaliteten på utbildningen och ge människor den vård de behöver och vill ha.

Så frågan lyder. Vill vi i Sverige ha världens bästa läkare eller vill vi massproducera läkare och låta kvantitet gå före kvalitet? Vill Jan Björklund själv helst gå till den läkare med klinisk och praktiskt erfarenhet i bagaget eller den som endast fått stå vid sidan av och se på tillsammans med ett tiotal andra studenter?

Vem vill du helst gå till?

Charlotte Kjellgren

läkarstudent, ordförande Medicine Studerandes Förbund Göteborg

Bild - 1
Mest läst