Erkända regissören Pan Nalin gör med sin Angry Indian Goddesses en politisk Bridesmaids. Filmen inleds med klipp från olika demonstrationer mot sexuellt våld i Indien, för att sedan presentera de sex huvudpersonerna: fem vänner, alla välutbildade kvinnor, och ett hembiträde. Vi möter dem i deras vardag där de tampas med själadödande sexism i olika former ‒– i Bollywood, i styrelserummet, på gatan eller på klubbscenen. De samlas i fotografen Friedas stora hus i Goa. Hon ska gifta sig men vägrar säga med vem.
Mötet mellan kvinnorna resulterar i samtal om könsroller, minnen, snygga män och livskval. De äter, dansar, grälar, gråter och skrattar. Ytterligare en vän dyker upp och ställer gruppdynamiken på ända. Mycket av dialogen är improviserad, och det är verkligen ensemblens samspel som bär filmen. De rör sig lätt mellan det tunga och det triviala.
Dessvärre är berättelsen alldeles för rörig. Filmen vill täcka så många aspekter av det indiska samhället ‒– landdispyter, sexuellt våld, arrangerade äktenskap och kastsystemet för att nämna några – att en tråd knappt hinner tas upp innan man kastas vidare till nästa.
Spretigheten understryks av snabba klipp och stundtals handhållen kamera. Det märkliga och klichétyngda slutet gör inte heller filmen en tjänst. Skådespelarna förtjänar bättre, och deras rollfigurer förtjänar bättre.
Det är glädjande att se så många intressanta kvinnohistorier på bioduken, men de hade gärna kunnat få varsin film i stället för att klämmas in i en och samma.
