1975, när Carolee Schneemann, Yoko Ono och andra performance artister fick sitt stora genombrott i New York, tittade Schneemann i kristallkulan och såg en helt annan konstscen 25 år fram i tiden.
Då, år 2000, skulle kvinnliga konstnärer ha det så mycket bättre, trodde hon. Hoppades hon. Så här lyder uttalandet, som är intressant även år 2013. Inte minst eftersom mycket av den genusmedvetenhet hon drömde om då inom konstvärlden ännu lyser med sin frånvaro.
"När vi nått år 2 000 kommer ingen ung kvinnlig konstnär att möta det bestämda motstånd och konstanta underminerande av självförtroende jag själv mötte som student. Her Studio och Istory-kurser* har vanligtvis kvinnliga föreläsare. Hon kommer aldrig att känna sig som en provisorisk gäst vid livets bankett eller som ett monster som trotsar sin av Gud givna roll. Eller som en krigförare vars hängivenhet inför kreativiteten bara kan existera på en mans bekostnad, eller flera män, och deras behov.
Aldrig heller kommer hon att göra entré i "konstvärlden" välsignande eller förbannande en grabbighets-klubb bestående av konstnärer, historiker, lärare, museipersonal, regissörer, tidningsredaktörer, gallerister – alla män eller engagerade i manlighetens bevarande. Allt det här har på ett förunderligt sätt redan fallit platt till marken."
Carolee Schneemann är en högt aktad amerikansk konstnär, professor och filmare som på 1960-talet gjorde skandal med sina erotiska filmer. Under sin långa karriär har hon ägnat sig åt att utforska kroppen – kvinnans kropp och konstnärens kropp – i förhållande till samhällskroppen. I dag och i morgon medverkar hon på utställningen Weight på Stora teatern. I kväll visas hennes uppmärksammade 1960-tals film Meat Joy under konstbiennalens invigningsfest.
Så här kommenterar hon sin vision från 1970-talet när GP träffar henne i Göteborg:
"I dag har såväl kroppen som konsten i än högre utsträckning gjorts till handelsvaror, något glamoröst för att passa den ytliga ekonomismen. Konstnärer jämförs med modeller och Hollywoodstjärnor, vilket ändrar den underliggande processen, när det egentligen handlar om hängivenhet. Fantasi. Vilken slags material som bäst motsvarar din vision. Sådana saker. Unga konstnärer har det svårt i dag. De lär sig så mycket teori, men inte särskilt mycket om flexibilitet. Men för mig är det konstens ursprung: all konst föds ur osäkerhet."
*Carolee Schneemann använde ordet "Istory" i stället för "History" eftersom hon inte ville betona det manliga perspektivet i history (hans historia) Ungefär som om vi i svenska skulle skriva "änniska" i stället för "människa" eller "änsklighet" i stället för "mänsklighet".
