Väl tajmat med vårens svällande knoppar presenterar dansensemblen vid Regionteater väst Blommornas vals. Temat i den halvtimmeslånga föreställningen är ung, spirande nyfikenhet som växer till kärlek och kontakt. Tjajkovskijs vals ur baletten Nötknäpparen hör vi om och om igen, med olika karaktärer i Tomas Elfstadius sinnliga arrangemang. Från generöst brusande till skört klirrande, hela tiden smittande dansant.

Koreografen och konstnärliga ledaren, Camilla Ekelöf, arbetar medvetet med att närma dansen till den unga publiken. Det är klokt, för rörelsekvalitet är något som de unga begriper sig på. Och att få se dansarna så nära att man kan ta på dem ger en extra lyster. Då behövs inte mer än ett avgränsat rum med två träningsmattor och lite blommor i hörnen. Publiken samlas stående i en ring runt om. Dansarna Maria Ulriksson och Rasmus Skaremark-Solberg (Jessica Andrenacci och Jonathan Sikell är alternerande lag) börjar med att lära oss tre rörelser, bejakande utan att vara utlämnande. Det känns inte svårt att vara med när rörelserna återkommer i koreografin.

Mattorna är dansarens egna revir där de speglar sina rörelser i varandra. I tydliga linjer, med rötter i den klassiska balettens steg och positioner, följer vi känslosvallet. Längtan efter närhet och behovet av distans. Men till skillnad mot klassisk balett är dansen jämlik. Kvinnan lyfter och ger stöd lika mycket som mannen. Initiativet växlar, Maria Ulriksson och Rasmus Skaremark-Solberg har fin och äkta kontakt.

Blommornas vals är ett anspråkslöst koncentrat. Lilla spöksonaten, som hade premiär i februari och återkommer i höst, är större och vildare på ett roligt sätt. August Strindbergs pjäskaraktärer gestaltas av fem dansare och musikern Tomas Elfstadius i ett spännande, dunkelt kabinett. Men principen är densamma, Camilla Ekelöfs koreografi går tätt inpå publiken och rörelsespråket når ända fram.