När de ordinarie teatrarna har stängt tar de brinnande entusiasterna över. Nåja, Teater Alvar har spelat under ordinarie säsong också, senast i Ifigenia, ett spännande samarbete med Cinnober. Nu är gruppen tillbaka på samma scen, på egna ben med eget, nyskrivet material sprunget ur frågor som känns angelägna.

Små klagande ljud handlar om könsrollerna som hinder för den fysiska kärleken. Teater Alvar menar allvar och tar sig än saken precis som varje generation måste få göra. Kvinnan får dominera perspektivet.

Hon är delad i tre. Tre tider, tre villkor, formade som en ålderstrappa i Oskar Hults scenografi. Överst lever Martina Djurstedts 1800-talskvinna trångt. Maken är inte intresserad av henne och hon tar sin tillflykt till böckerna som hon tvingas gömma i skafferiet. Hur hon än lockar med lustfyllda citat ur antikens klassiker förblir han iskall. Djurstedt övertygar med sin stilfulla och nyanserade kvinna, inlåst i sin tids bur.

Ett trappsteg ner bor Tove Hindströms 1970-talsaktivist. Med klarögt och, vet vi i dag, naivt driv arrangerar hon demonstrationer och skriver artiklar i kvinnokampen. Men hon kämpar i motvind på hemmaplan. Hindström balanserar trovärdigt mellan de konfliktfyllda engagemangen.

Dagens unga kvinna gestaltar Maria Zakrisson Mortensson med nerv närmast publiken. Den jämlika rätten till att ta såväl initiativ som att säga nej har vi ännu inte nått. När det går galet står kvinnan ensam och utsatt med alla kval.

Kvinnorösterna från tre sekler faller utan problem i varandra. Maja Larssons och Hanna Hindströms text är realistiska axplock som Elvira Kierkegaards regi serverar okonstlat. Så ser det ut. Scenografi och rekvisita är omsorgsfullt trogen. Rågången mot bekräftelseteater dras av Daniel Dahlin och David Karlsson som agerar sidkickar i en annan stil. Deras monologer är utagerande bekännelser med mannens perspektiv. Innehållet lika realistiskt, men spelstilen en dynamisk variation.

Och vad hamnar vi till slut? Ja, se det tänker jag inte avslöja för den tvisten är uppsättningens krydda. Med Alvar får man skratta också.