Dansuppsättningar spelar i allmänhet alldeles för få gånger. Turnéslingan, samarbetet där Atalante i Göteborg, Moderna Dansteatern i Stockholm och Dansstationen i Malmö, utbyter föreställningar, är därför ett viktigt – och livskraftigt – initiativ. Det tredubblar speltillfällena, till gagn för både publik och danskompanier. I vår utvidgas slingan med två nordiska gästspel, en utmärkt idé.

Ingun Bjørnsgaard tillhör de starka namnen i den norska samtidskoreografin. Hennes kompani Ingun Bjørnsgaard Prosjekt har gästat Pustervik förr, men med Poppea är det premiär på Atalante.

Bjørnsgaard har en stil som glider mellan det berättande och det abstrakta. Lätt att ta till sig och gott om plats för fria associationer. I Poppea är utgångspunkten Claudio Monteverdis 1600-talsopera Poppeas kröning, men mer än själva historien tar koreografen fasta på det spel och de relationer den rymmer.

Scenografen Thomas Björk bidrar med två fantasieggande formationer. De är enorma renässansklänningar, krigsfort, tältläger och älskogsdynor i ett. Mörka möjligheter.

Två dansare inleder med att sedesamt sjunga ur Monteverdis opera. Lite som två flickor som leker med en favoritsång. Sedan tar Geir Jenssen/Biosphere över ljudbilden med kraftfullare myller och muller.

Kraft är det också i de fem dansarna. Men trots muskelstyrkan är de följsamt smidiga, vilket Bjørnsgaards koreografi, med snabba omriktningar, frusna poser, teatrala gester och explosiva språng, också kräver.

Med kroppen i centrum växer ett spel om makt, närhet och distans, under- och överordning fram. Dansarna grupperas, ibland i fascinerande kroppsliga knutar. Solon övergår i duetter, alla förenas i ensemblepartier, men glider ändå ut i enskildheter. Vem som är vem i Monteverdis historia blir ointressant, Ingun Bjørnsgaard tillför andra perspektiv, även humor.

Nästa gästspel i den nordiska turnéslingan blir danska Granhøj Dans med W[double you] – undertow som arbetar med dans ur grodperspektiv. Boka in 23-24 april och vidga dina dansvyer.