Lekfull Norén får blandad kritik
En "folkfest", "magnifikt visuell" men också "något ojämn". Lars Norén får både ris och ros efter premiären av sin emotsedda uppsättning av den grekiska pjästrilogin Orestien.
Relaterat
Reaktionerna är delade efter lördagens premiär på nyrenoverade Folkteatern.
"Var ska man sätta upp Orestien om inte på en folkteater "mitt i byn" undrar teaterkritikern och chefredaktören för teatertidskriften Nummer Ylva Lagercrantz i retoriskt i sin recension. Hon ser en oväntat yvig, närmast burlesk föreställning som tar fasta på den folkliga aspekten, och delar ut betyget fyra av fem.
I andra akten bjuds publiken en "Kålle och Ada goes beckett-sketch" menar Lagercrantz som fortsätter: "Lägg därtill latexmasker på alla hämndandar som för tankarna till orcherna i Sagan om ringen. Och splatterinslag i form av ymnigt blod och presenningar, och du förstår snart att detta inte är en vanlig Norénuppsättning, utan en lekfull regissör pånyttfödd i Göteborg."
"Ingen fullödig uppsättning, men en stor teaterhändelse" menar Göteborgs-Postens teaterkritiker Tomas Forser. Även han fängslas av andra akten, Gravoffret, som "griper starkast" efter en i hans ögon seg inledning av första akten, och en tredje akt långa stunder fylld av "väldigt utvändiga och illustrerande lösningar".
Expressens Johan Hilton kallar uppsättningen ett "ordentligt kliv framåt för Folkteatern", medan Maria Edström i Sveriges radios Kulturnytt har lite problem med slutets "ogrumlade glädjefest". Hon undrar var, i mer övergripande mening, pjäsen egentligen utspelar sig och vad "Aiskylos text skaver mot."
Flera kritiker framhäver Sanna Hultmans insats som Elektra, bland dem DN:s teaterkritiker Mikael Löfgren som annars ser en ojämn föreställning där det gäller att "spetsa öronen" och att "hålla tungan rätt i mun." Han hade periodvis svårt att höra vad som sas och menar att skådespelarna ibland snarare tycks återge något inlärt än berätta vad de ser framför sig.
Svenska Dagbladets teaterkritiker Lars Ring menar att det är lätt att bli imponerad av uppsättningen men att den har några problem. Bland annat nämner han att Lars Norén valt en "daterad" översättning från 1920-talet istället för Ted Hughes engelska översättning tolkad till svenska av Lars Forssell. Delar av ensemblen har också, enligt Ring, svårt med det upphöjda språket och spelstilen. "Det skanderas istället för kommuniceras."
