”Försvar för dem som kränker”
Tomas Forser verkar opassande ointresserad av "verkligheten”, skriver skådepelaren Ulf Friberg angående de patriarkala strukturerna i teatervärlden.
Relaterat
Artikelserie
- Sextrakasserier på teatern
- "Sextrakasserier en del av klimatet" 2010-04-08
- Etik behövs för att våga berätta 2010-02-22
- Forser svarar: ”Problemet har större dimensioner” 2010-02-19
- DO kritiserar scenkonstbranschen 2010-02-16
- Tomas Forser: Sexkränkning – var går gränsen? 2010-02-16
- Ministern upprörs av sextrakasserier 2010-02-16
Nu skriver tidningarna om kränkningar bakom teaterns fasader. Tomas Forser ger i GP (16/2) sin syn på avslöjandena; han är skeptisk. Men hans attityd till problemet är en av de faktiska orsakerna till att de fortfarande existerar år 2010. Hans avslutning: ”Att där finns en värld full av svinaktiga sexuella trakasserier strax runt hörnet hade jag inte en aning om” kan inte ses som något annat än ett professionellt fiasko för kulturskribent Tomas Forser.
SR har gjort en enkät bland skådespelare och där framkommer det att var tredje kvinnlig skådespelerska någon gång upplevt sexuella kränkningar. Tomas Forser luftar sin skepsis mot detta på ett ganska raljant och okunnigt sätt. Han förklarar skillnaden mellan den akademiska världen och teatervärlden som att den första är mer ”hämmad”. Och dissar Ekots enkät med ord som ”katastrofpådrag” och ”pseudodokumentär”. Även om det inte är hans uppsåt blir hans text ett långt försvar för dem som kränker. Och det är ju precis därför som detta kan fortgå på teatrarna – det ses genom fingrarna i namn av konstnärlighet. Patriarkala strukturer lägger locket på och vi är alla delaktiga i mörkläggningen, även journalister och kritiker. Resten är tystnad.
Just tystnaden överallt i teaterns värld är ett stort fett problem. Jag har alltför ofta i mina möten med kulturjournalister upplevt ett besvärande ointresse för det som sker runt scenen. Som om det enda de är satta att bevaka och kritisera är resultatet av en process? Eller är det frågan om status? Tomas Forser verkar opassande ointresserad av ”verkligheten”. Men var inte så säker på att de ”fula fiskarna” inte simmar omkring även på universiteten. De göds nämligen av patriarkala strukturer som är högst levande även i den miljön.
Tomas Forser skriver: ”Men kulturen på våra teatrar, institutionernas och källarnas, hör inte till de mest hämmade och skiljer sig bland annat på det sättet …”. Vad är du för bilder du projicerar?
Nej, Tomas Forser, det är ingen epidemi. Det är gamla strukturer i en hård verklighet. De har funnits länge och det är inte på sin plats att raljera över människors utsatthet som du gör.
Ulf Friberg, skådespelare, doktorand scenisk gestaltning Göteborgs universitet
