Satsa på den kreativa generationen! Populära honnörsord, som oftast ekar tomt.

Men Backa teater fyller dem. Konsekvent står teatern på barnens sida, lyssnar på dem. I Lille kung Mattias mer än någonsin. Tricket är konstnärlig klarhet och en inbjudande pedagogik.

Mattias Anderssons näsa för det viktigaste i nuet är osviklig. Här fiskar han upp en barnboksklassiker, Janusz Korczaks Lille kung Mattias från 1923. Idag lever den ett undanskymt liv i biblioteksmagasinen.

Av historien om barnet som blir 11-årig kung när fadern dör, gör Andersson en stiliserad saga som skjuter pilar in i vårt nu. Ulla Kassius inramning är en förgylld tittskåpsteater där Peter Moas ljus raffinerat lyfter fram fokus i varje scen. Sex ministrar i Kassius svarta, renskurna kostymer, gör eleganta turer som pjäser i sitt eget maktspel. Hela ensemblen tar stilpoäng.

I sagans klassiska ingredienser infiltrerar dagens oro. Och Felicia (Ylva Olaison), som råkar kicka sin fotboll framför fötterna på kungen, tar honom med till en värld som vi känner alltför väl igen.

Ulf Rönnerstrand gör det ensamma barnet som ofrivilligt får för stor makt. Men som växer genom att fumligt axla sitt ansvar. Det är en sympatisk tolkning, lätt att heja på. Och att lära av, mer direkt än du tror. Teatern är en trollerilåda, men sällan har en scenförändring varit så omstörtande. På Backa rivs inte bara för luft och ljus, utan för framtida maktförskjutning. När ensemblen backar är barnen snara att fylla de tomma rollerna och designa framtidens resursfördelning.

För att vi vuxna inte ska hamna i passivt utanförskap får även vi en fråga: Vad är en lämplig rösträttsålder för: Kommunalval? Riksdagsval? Folkomröstningar? Gör dig redo för en dust med den kreativa generation som Backa fostrar.